Hej och Välkommen!
Jag heter Mariel, är 24 år & bloggar från norra Norge. Det som intresserar mig är vänskap, familjen, barn, självkänsla, breddning av könsroller, jämställdhet, kropp och själ. Jag är ingen utbildad expert, ännu, men får ofta höra att jag är klok och vettig. Kommentera gärna inlägg som du finner intressanta på ett eller annat sätt. Jag svarar på i princip alla kommentarer! Vill du läsa mer om mig och mitt bloggande så klicka på "About" i översta menyn. Mvh M
Kontakt
Tag Archives: hen
Blondinbella och Fru Gårman och Genus
Isabella Löwengrip skrev kritiskt mot Transportstyrelsens nya skylt-upplaga av Fru Gårman som hade mindre yppiga bröst, längre kjollängd, och längre hår än första upplagan. Hon utgick från en kort artikel i SvD. Det som verkar uppröra henne är att Frun görs mer könsneutral.
Löwengrip skriver: “Genusfrågor i all ära men ibland vill jag bara kräkas över att man försöker få kvinnlighet och något manligt till något fult. Jag vill inte ha ett samhälle där vi alla ska få kallas för hen eller Hen Gårman (Gårhen?!) för att ingen ska trampa någon på tårna. Att ta bort Fru Gårman för att brösten är för yppiga och byta ut till en mer hen-liknande figur hjälper inte jämställdheten för fem öre. Snarare tvärt om, varför ska vi bara förminska och ta bort allt som är kvinnligt och göra just det mer neutralt?”
Jag tyckte att så många (oriktiga) slutsatser drogs av en sån informationsfattig artikel, att jag googlade fram lite mer bakgrundsinformation själv och hittade en annan artikel på unt.se där man dessutom kan se bild på de olika upplagorna av Fru Gårman (min bildredigering):
Läs hela artikeln HÄR. (om de inte har tekniskt fel igen förstås…)
Först och främst vill jag säga att jag asgarvade när jag läste om detta. Jag förstod känslan som många kan ha när de skriver “Nä, nu har det gått för långt!” men jag ska inte skriva det… för jag vet att jämställdhet inte kan gå för långt. Men det här var ändå riktigt ROLIGT! 
Sedan vill jag också säga, som någon kommenterade till artikeln, att det nog inte är så kul att jobba inom kommunen och få avslag efter avslag inom vård och omsorg-kategorin enbart på grund av ekonomiska skäl när det på andra ställen läggs skattepengar på kläd-motiv på vägskyltar. Det handlar förstås om prioriteringar och jag förstår verkligen inte hur prioriteringen kan gå så fel.
Men om jag ändå ska ha en åsikt om själva skylten. (Och utan att göra misstaget att blanda ihop “hen”-debatten med detta). Min åsikt blir den att en vägskylt som ska symbolisera “övergångsställe” mycket riktigt borde ha en människa som korsar en väg. Ska det vara en man, en kvinna eller både och? Eller en person som det är svårt att avgöra könet på? Jag vet inte. Den ursprungliga skylten skulle i mina ögon kunna vara en kvinna, eftersom jag själv bär byxor. Det skulle väl bara synas lite bröst då så hade det kunnat vara jag. Kanske skulle skyltens person ta fram ena armen så att brösten döljs, så att det inte går att avgöra om den har bröst eller inte? Då skulle man ju bara kunna säga “Herr Gårman” om man vill att det ska vara en manlig karaktär och “Fru Gårman” om man vill att det ska vara kvinnlig. Man kan ju variera sig. Eller vad man nu vill. Jag kommer åtminstone aldrig säga att det är viktigt att det minsann är en [insert valfritt kön här].En del vill ju gärna också påpeka att man säger Herr Gårman just för att man tänker Här Går Man. Jag tycker det är rätt långsökt… Åtminstone när man ska motivera kön på en skylt som mest bara ska signalera var man kan gå över vägen trafiksäkert.
Jaja, jag förstår om man blir upprörd över att det är slöseri på pengar. Men jag förstår inte varför man bryr sig så mycket om ifall vad människo-symbolen har för kön, eller storleken på brösten eller längden på kläderna. Här i Norge har Herr Gårman en hatt på huvudet. Det tyckte jag förstås också var lustigt. Men inget jag skulle debattera kring…
Kvällsöppet diskuterar “hen” och genuspedagog
MP (Miljöpartiet) hade ju föreslagit att förskolorna skulle ha en genuspedagog i varje förskola. Pelle Billing skrev om det HÄR och jag fick uppfattningen att det var en pedagog enbart inriktad på genus, men han skrev till mig att:
“Ja, alltså en genuspedagog är ju en pedagog som vidareutbildat sig inom genuspedagogik. Så det är ju också en förskollärare. Kanske framgick inte det tydligt nog när jag skrev om det?
Källan är att MP Stockholm gick ut i en debattartikel i DN och krävde detta.”
Och efter att ha lyssnat på Kvällsöppet-debatten så verkar det alltså som om att en av alla föreskolepedagoger har möjlighet att vidareutbilda sig kring genus, och därefter kan föra vidare kunskapen vidare till resterande pedagoger på förskolan.
Jag tycker det låter vettigt. Det är väl bara bra om man får insikt i att det gynnar barnen att få ta del av alla leksaker (för att bara gå in på en aspekt av det hela alltså)? För vad jag märkt, till skillnad från “motståndar-sidan” på debatten, är att barn faktiskt inte erbjuds hela kakan av leksaker, aktiviteter och uppmärksamhet. Som hon från MP sade; barn bemöts olika. Jag har själv hört kommentarer från omgivningen som indikerar att min son inte ska leka med “tjejleksaker” och senare från samma omgivning “jag behandlar barnen jämställt!”
Sen håller jag med om att det kanske inte är det som bör prioriteras i första hand när det kommer till förskoleverksamheten. Vad jag förstått är det barngrupperna många gånger för stora. Men bara för att annat kanske bör prioriteras betyder det inte att viktiga frågor ska tas bort helt, anser jag.
Angående hen så sa en pappa att han benämnde barnen vid deras namn först och främst, och sa att barnen fick identifiera sig själva som han, hon eller hen. Katerina Janouch sa att det var barnmisshandel och pratade om hur olika könen är.
Jag har ju skrivit om användningen av hen och förstår inte riktigt varför det skulle vara så hemskt om man inte pratade om kön till barnen. “Varför är kön så viktigt?” sa pappan i klippet, och Katerina svarade “Det är inte viktigt, men det är faktum.” Och jag tänker att om det nu är faktum, varför måste det då läras in? Det är ju inte så att armar är ett faktum men inte blir någon upprörd om vi säger “Jag brukar inte prata så mycket om armar…”
Jag personligen säger inte till Vincent “Du är en pojke” för det tänker jag mig att det ska komma från honom i så fall. Men jag säger “han” om honom och jag säger “snopp” om hans könsorgan. Jag Antar att han är en han, och om jag har fel så får han rätta mig när han väl kan. Men jag tänker inte trycka i honom att han minsann är en pojke, och att det ska han verkligen fatta. Att “pojkar är si, och pojkar gör så” är inget jag säger. Men när han väl har visat att han identifierar sig som pojke, så kommer jag omfamna det och säga “pojkar kissar annorlunda än tjejer” och andra saker som faktiskt ÄR faktum.
Någon på familjeliv startade en tråd om just denna debatt. Och jag blir helt trött på alla missuppfattningar.
Sen hörde jag dock talas om att någon genus-medveten pedagog hade tagit bort “för” könsstereotypa leksaker som pippi och alftons. Det gör mig också upprörd. … Nu hittade jag dock kommentaren hos Pelle Billing så att ni själva kan se! Sen vet jag ju inte hur väl det stämmer – men faktum kvarstår att jag tar avstånd från sådana metoder. Det är verkligen inte i min värld att begränsa barnen genom att ta bort för könssterotypa leksaker. Det finns inte i min värld.
Jag förstår INTE varför man måste ta bort könstereotypa leksaker? Det bästa vore väl bara att skriva FLER böcker (inte ta bort) som visar varierade verkligheter. Tex. så är ju Alfons pappa ensamstående. Utmärkt sätt att visa att inte alla föräldrar inte bor tillsammans. Det finns massor av böcker som visar olika etniciteter, olika familjekonstellationer m.m. MER sånt! 
Jag funderar faktiskt själv på att skriva barnböcker, så tipsa gärna om det är något ni vill se i bokform.
Posted in Jämställd
Tagged böcker, genus, hen, jämställd, katerina janouch, kvällsöppet, kön, könsroller, pelle billing
Leave a comment
Vad sa hen?
About "hen".
Hur kan man misstolka så grovt? Hur kan man bli så anti? Jag förstår inte.
Vad jag förstått så handlar det inte om att ersätta existerande “han” eller “hon” utan som ett komplement till dessa kan man säga “hen” när man:
- inte vet könet.
- inte tycker könet är relevant
- själv vill definiera sig som hen.
Ett oskyldigt pronomen alltså för dem som känner för det. Och visst, man kan ju bli lite konfunderad över om ordet verkligen behövs eller inte – men det är väl som med de flesta ord – något som avgörs hur mycket det används? Om det nu skulle tas i bruk av många, finns ju UPPENBARLIGEN ett behov för det? Och bara för att inte Du (riktar mig mot någon kritiker) har användning för det, varför måste det innebära att användningen är meningslös per automatik då? I många fall kan det för många vara enklare att skriva “hen” istället för “han eller hon” i en text.
Förklaring till min fina bild: Han är han. Hon är hon. Hen kan ibland vara “?” för att man inte vet könet d.v.s. han/hon. Och ibland “!” när någon, exempelvis en intersexuell person, bestämt vill benämnas som en hen. Det kan också vara jag själv som blir intervjuvad och vill benämnas som “hen” istället för “hon” i en tidning om jag inte vill att läsarna ska kunna döma mig efter könet.
Det är alltså INTE:
- så att ingen ska få vara “han” eller “hon” och undanhållas information om sitt kön på tex. förskola
- att man ska undvika att säga “du” eller andra ord som man brukar använda när man pratar med folk
- en strävan mot ett könlöst samhälle, utan ett komplement så att fler blir inkluderade
Jag såg i Anitha Schulmans blogg kommentarer som både visat på förståelse och oförståelse. Här är det en som förstått som förklarar för en okunnig:
Jojo skriver: januari 30, 2012 kl. 18:02
Varför skulle man säga hen till barn som man vet är hon eller han?!
@Caroline: DET ÄR JU INTE DET SOM ÄR POÄNGEN!
Hen används när man INTE VET könet! Som jag när jag träffar fru Schulman och hennes nyfödde/a första gången.
”Vad heter HEN?” frågar jag.
”HON heter Penny!” svarar fru Schulman.
”Vad glad HON verkar!” svarar jag.
Lady Dahmer har såklart också bloggat om användningen av hen och fick en kommentar jag vill lyfta:
2012-02-01 08:58:55 Trino:
@Peter, Marcus m.fl. som inte ser nyttan av hen.
Som praktiserande jurist kan jag informera att normen i princip all lagtext är “han”. ”Han” skall idag läsas som en synonym till hen, eftersom lagarna numera även omfattar kvinnor. (Förut var det endast män som fick ingå avtal, äga jord och andra tillhörigheter, studera m.m.).
Sedan förändringen med allmän rösträtt och andra områden där kvinnan har fått rättigheter har inte språket uppdaterats i lagtexten. Detta gäller i synnerhet vissa civilrättsliga områden där “han” eftersläpar som generaliserande norm.
Då “han” är av beskrivning för en man är hen bättre att använda i lagtext eftersom det neutraliserar och inte rikserar att utesluta. Risken för misstolkningar minskar, något vi bör eftersträva framförallt då lagen tolkas och tillämpas i det enskilda ärendet.
Att i lagtext använda andra, längre, ord är inte lämpligt just för att ”denne”, ”vederbörande” etc. kan ha en annan betydelse eller ge en felaktig syftning. Dessutom är det mer kostnadseffektivt att ersätta ”han” med ”hen” då någon kontrolläsning för paragrafens och hela lagens syfte inte behöver göras.”
HÄR kan man läsa att Pelle Billing tycker “den” är ett bättre som ett könsneutralt personligt pronomen. Personligen tror jag dock det skulle ge mindre utrymme till att vilja Vara en “hen” (för den minoritet som vill det.)
HÄR är en artikel i sydsvenskan som belyser fördelarna med “hen” och om boken “Kivi & Monsterhund”, där jag antar att könet är irrelevant på karaktärerna.
HÄR är ett blogginlägg i en språkblogg som skriver lite svårläst men roligt om hur människan gärna vill kategorisera andra. Jag tycker den belyser hur töntigt det Egentligen är att man MÅSTE MÅSTE MÅSTE kategorisera in i det sista. Till “hen”-motståndarna kan det ju belysa frågan “Varför är det så viktigt?”
HÄR skriver Fanny kort om detta motstånd till ordet. Citerar min favoritdel där hon förklarar sin egen frustration:
Fånigt att bli arg över en så uppenbar idiot kanske, men orkar inte med denna extrema inskränkthet som finns i att vägra acceptera att alla andra i hela världen kanske inte vill eller kan dela in sig i grupper av kvinnor och män.
Och jag kan inte annat än instämma. Vad är problemet med att se bortom sig själv? Om nu plötsligt några i min närhet skulle vilja benämna sig som “tomater” och faktiskt lyckades få in begreppet i ordboken – hur skulle det störa mig? Det stör inte mig – för jag har fortfarande friheten att benämna mig som människa.
