Category Archives: Andra barnet

Tjohej!

Siestan är slut och snart blir det middag

Tänkte skriva lite om att Antonio nu slutat med nappen! Eller faktum är att han gjorde det de där dagarna när B var borta några dagar på kurs. För två veckor sedan.

Först vill jag bara inflika att Vincent aldrig riktigt ville ha napp (typ en gång totalt) så innan Antonio hade jag ingen erfarenhet av hur det är att ens ha ett nappbarn.

Det började alltså när Antonio var nyfödd och mycket gärna ville ha nappen. Han har alltid somnat gott med den. Vi har tyckt det varit väldigt smidigt.

Fördelar med napp:

• Han blev nöjdare där och då, och lugnades vilket var behändigt när man skulle sova.
• Smidigt också när man bara ville lugna honom de där sistra minutrarna innan man kommit fram m. bilen. Dvs. det gav oss mer tid ibland.
• För mig som ammat ett barn många gånger till sömns var det skönt att få ha kroppen ifred och alltså först mata, för att därefter helt separat natta m. napp. Han har alltså inte somnat med bröstet i munnen (som man måste ta bort försiktigt för att lägga) utan istället har han fått ha sin napp.

Vi visste dock redan från början att barn som har napp kan bli rätt svåra att avvänja så vi ville begränsa användandet till att bara använda när han blir nattad. Aldrig som övrig tröst. Sen också att vi tog ut den varje gång han somnat. Det sistnämnda glömde vi väldigt ofta.

Vi tänkte också att vi skulle ha slutat med nappen senast när han blivit ett år iaf.

Men det blev tidigare. För ungefär tre veckor sedan så började han pilla ut nappen varje gång man skulle natta han med den. En del gånger somnade han utan nappen helt!Trots att jag få upprepade ggr stoppat tillbaka den.

Jag och B tog då tillfället i akt och tänkte att eftersom han kan somna utan napp så finns det ingen anledning att ge han den mer. Eftersom att det är just därför vi har gett han den till att börja med. Så vi la bara undan dem och sedan dess har han klarat sig fint utan.

Nackdelar med napp:

• De kommer alltid bort!

Så det känns skönt. Varje napp jag ser nu slänger jag!

Med äldre barn är det nog en helt annan process att sluta med nappen. Speciellt när de blivit ännu mer fästa och vana vid det. Så det kan jag förstås inte så mycket om Har hört att det finns en hel del metoder typ tex. att samla alla nappar och valfritt ge bort dem till ett nappträd / tomten / annan figur.

Idag blir också Antonio hela 3 månader! Min minste pluttis Han är en riktig go bebis, och jag älskar honom så himla mycket! Jag e så glad också över att han växer så bra, för den där första tiden när de är så sköra… gör att man blir smått rädd för hela världen. Åtminstone jag. Han sover och äter bra också. Somnar brukar han göra med napp till skillnad från Vincent. Men till skillnad från Vincent så går Antonio att natta i vagnen, Vincent fick vi ju alltid natta i famnen. Många brukar säga att de är lika, och jag ser likheterna också, men jag ser numera mest olikheterna faktiskt De är så inviduella liksom Jag hoppas de kommer njuta av att ha varandra som syskon. När jag var yngre drömde jag ju om att ha syskon.

Antonio gillar:

- att man lyfter han i luften
- att ligga på golvet och titta på oss, eller bordet (bevakad förstås)
- att ligga på skötbordet
- att ligga på mage på oss en liten stund
- när man stoppar tex. in en liten filt i hans mun och skakar lite på han (skrattar då)
- att titta på våra ansikten, ler stort
- sin storebror
- gosedjuret gråa katten, nom nom
- filtar, tvn och att bada

Mitt underbara barn.

Hej!

Jag ska försöka hinna skriva lite om min tågrese-upplevelse. Vi åkte Narvik (Norge) – Stockholm (Sverige) tur och retur. Det var jag, och så Vincent snart 2 år och Antonio 2½ månad. Eller han var nästan två när vi åkte och nästan tre nu när vi kom tillbaka! Vi var alltså borta en hel månad. Detta för att fira jul med min familj, medan B jobbade. Jag var tvungen att åka eftersom jag tappat bort min ID.

Packning cirka:

• Kläder till oss tre, så lite som möjligt tog jag ner för jag visste att vi skulle få en del julklappar.
• En liten ryggsäck till Vincent med lite leksaker i.
• En mjuklift som jag hade fyllt med lite kläder, och 10 flaskor fuktkräm mamma efterfrågat.
• 1 syskonvagn. 75 cm bred.
• 1 gul resväska (hade även med datorn i)
• 1 påse med matsäck. (pastasallad, risifrutti, dricka i PET-flaska)
• Skötväska

NARVIK-STHLM
Ditresan var skitjobbig för vi hade beställt sovkupé men som tydligen (oplanerat) skulle komma på först i Boden. Jag fick alltså sitta på två platser med barnen istället! Som tur va så sov Antonio mest och Vincent överlevde. Medan jag ammade så ramlade han dock ur ena stolen och fick ett blåmärke på kinden Lyckligtvis hjälpte även personalen mig med själva tågbytet och det var såå skönt att vara i sovkupén sen. Men låset på övre sängen gick sönder, så jag skulle aldrig våga ligga där igen! Det var alltså ett litet minimalt rum med tre sängar på höger sida i höjd och på vänster sida lite golvyta och en diskho typ. Men det gick bra. Barnen hade svårt att somna för natten men sov sen jäkligt bra. Jag ammade Antonio på bädden och han fick sedan ligga kvar med mig där, antingen innerst eller med min arm som skydd typ. Det gick att reglera temperaturen på rummet så det var bra. Att gå på toaletten fick jag göra med Vincent när Antonio somnat. Det var lite svårt att äta och dricka eftersom tåget rör sig en del, men jag tycker det gick bra ändå. När vi var framme mötte mamma mig och vi hjälptes åt att komma hem. Syskonvagnen hade personalen placerat vid utgången.

T-centralen: Syskonvagnen kom in i alla hissar.Tunnelbanan har också utrymme. Därefter hiss som också funkar bra att åka.

STHLM- NARVIK
Tillbakaresan var något enklare. Jag hade visserligen mer packning men vi bytte till en stor rullbar resväska och jag lämnade mjukliften där. På första resan hade jag plastbestick och på tillbakaresan vanliga. Jag rekommenderar att ha med flera i plast. Jag glömde muggar (vilket egentligen inte är nödvändigt om man dricker ur flaskan) men jag bad tågpersonalen hämta två, vilket han var snäll att göra. Man kan hämta dem genom att trycka på en “hämta” knapp. Jag önskar att det hade funnits en knapp som hette “TYSTNAD tills vi kommit till slutstationen”. För det var jobbigt när de skulle prata inför så många stationer. Antonio sov dock bra ändå, i liggsatsen till syskonvagnen. Han är van att somna i vagn som man rör, men han lyckades somna i min famn också när jag vagggade. Som underlag när man gör blöjbyten kan man ta handduk som finns på rummet. På denna resa så somnade Vincent lättare också, jag hade monterat upp datorn och spelade upp videoklipp han gillade. Satte på repeat när jag skulle natta Antonio och Vincent somnade medan han tittade på klippen. I övrigt tyckte han att det var helt OK att åka tåg. Lite utrymme men desto mer egentid med sin mamma   När vi kom fram hjälpte B mig av tåget <3 Och sen åkte vi bil 2-3 h hem, vilket var svårare men rätt skönt de tillfällen Antonio somnade.

Jag tror jag fick med allt! Bara fråga om det är nått ni undrar

Det har verkligen gått så himla bra sedan vår nykomling joinade familjen. Amningen kändes lite svår i början (precis som förra gången) men nu har det slutat göra så väldigt ont. Mjölken har runnit till och snart så vet jag att det kommer kännas totalt okomplicerat. Vad skulle jag göra utan mjölkersättning?! (Jo, säkert bara uthärda smärtan…) Det har varit guld värt de gånger brösten nästan gått sönder och jag bara behövt vila dem.

Nu har han börjat sova längre stunder också, vilket ger en värdefull tid till att göra annat. Det är så skönt att kunna leka mer normalt med Vincent nu! Det är helt otroligt vad trött man är som gravid, åtminstone jag. Jag förstår att det är lätt att underskatta tröttheten som utomstående. För jag kan knappt förstå skillnaden själv. Det känns hur som helst underbart att kunna böja sig utan problem (förutom att min kropp e lite sliten efter förlossningen fortfarande) och inte vara så trött i huvudet heller. Jag har lust med massor! Baka, städa, leka och annat! Men det är än så länge mest LUST. Måste verkligen ta det lugnt ju…

Därför har jag inte heller haft lust med så mycket besök. Igår kom det jättemånga (tre ) och det kändes lite jobbigt, då en faktiskt var oinbjuden dessutom. Men gott med bakelse och presenter, och förstås kul att visa upp Antonio. Han är helt underbar! Jag älskar honom så mycket! Och vincent är för övrigt inte ett dugg svartsjuk eller så. Tvärtom brukar han pussa Antonio mycket!

Idag ska vi på kontroll av honom på “helsestasjonen” och sen har vi inte sådär jättemycket inplanerat.

Min sötnos

Jo det blev en bebis Antonio idag! Imorse kom han med raketfart! Jag e typ fortfarande chockad och så snart jag skrivit klart det här ska jag stirra vidare på min minsting <3.  Kortfattat så vaknade jag av första värken runt 05.30 och strax efter började jag klocka värkarna på värktimer.se och cirka 07 var vi på väg till sjukhuset. 09.25 kom han ut. Det gick så fort att när jag bad om epiduralen så sa hon att jag ju redan var fullt öppen!

“Va?”

Hur gick det till liksom? Från att ha varit en lång-föderska som föder på typ ett dygn så skulle detta alltså gå på några timmar? Chocken har fortfarande inte lagt sig. Det tog liksom emot att behöva trycka ut ungen eftersom att det mentalt gick för fort. Det var först när de verkligen tjatade om att jag skulle ta i som jag försiktigt började krysta mer medvetet. Innan var det mest kroppen som själv gjorde jobbet medan jag fokuserade 100 % att andas rätt. Så det inte skulle göra så förbenat jävla ont alltså. Bara sådär lagom ont. Och det som verkligen fick mig att ta i var när de berättade att huvudet typ nästan var ute, att han bara väntade på mig. “JAHA men säääg det då” tänkte jag och tryckte ut han på några minuter under en å samma värk. (De hade kanske sagt det innan men att jag vägrade lyssna).

Plopp. Så var han ute. IDAG alltså!

Jag är seriöst hemma nu och går INTE på smärtstillande (som förra gången) och kan ändå sitta hyffsat normalt. Det som är jobbigast nu är tröttheten, foglossningen (ja fortfarande) och eftervärkarna ibland (väldigt sällan, men gör jävligt ont).

Skriver mer imorrn. Det var nog mest chock-grejen som jag var tvungen att få ur mig. Kan bara föreställa mig vad min kompis Tova gick igenom när hon födde på badrumsgolvet hemma…

Här är en bild på gravidmagen precis innan jag satte mig i bilen på väg till sjukhuset. IDAG! Svärmor umgicks med Vincent, som nu är storebror. <3