Vincent 4 månader

2 år… Vad mycket som har hänt på “bara” 2 år. Han ligger inte ammar i min famn längre, eller lär sig krypa eller gå. Han springer omkring och leker och säger “nej nej nej!” om jag gör något han inte vill. Min kära Vincent. Älskade Vincent. Tänk vad tiden har gått fort! Och samtidigt är det HELA TVÅ ÅR SEN. Det känns som igår höll jag på att skriva.. men samtidigt känns det som hundra år sen.

Jag hinner knappt med. Den första tiden dokumenterade jag minsta lilla utveckling, nu hinner jag som mest ta kort på de mest fantastiska ögonblicken – ibland inte ens det eftersom att man är så uppslukad av stunden. Vad hände med att framkalla bilder till albumet? Jag har bara framkallat bilder till då Vincent var 3 månader…

På bilden ovan var Vincent lika gammal som Antonio är nu. Kanske är Antonio lite mindre, för Antonio har stl 68 nu och Vincent hade stl 74 på bilden. Antonio håller sig inte heller fullt lika upprätt…Jag brukar inte direkt jämföra mellan barnen………. jo det brukar jag. Men ingen värdering i det. Jag brukar jämföra mig och B också. Det är intressant med likheter, och olikheter tycker jag.

Vincent. 2 år. Det ska vi fira! Inte helgen som kommer, men helgen Efter! Verkligen i efterskott! Men då ska vi verkligen fira. Då ska han få välplanerade paket, och tårta bakad med kärlek. Nu den 22a februari ska vi fira med hmm… någon god middag och lite extra mycket fotografier? Dagen till ära ska jag duscha i alla fall…

Jag älskar Vincent.

Vet ni vad som gör mig så himla glad ibland? Det är tillfällen när jag gjort mig illa och Vincent pysslar om mig. Om jag slår i tån och skriker “AJ!!” Så kommer han och ska kramas, blåsa och trösta. Eller när jag låter arg på Vincent och han ändå möter min blick hur glad som helst, då är jag så glad över att hans självkänsla fortfarande är intakt och jag slutar låta arg på nolltid. Eller när han på morgonen vaknar överlycklig och säger “mammamama” och lägger sig på mig och pussar mig och sedan vänder sig mot antonio “antoon” och om Antonio redan är vaken blir jag så glad över hur de verkar uppskatta varandra. Jag VET att Vincent uppskattar Antonio, och mitt hjärta svämmar över när han pussar Antonio dagligen, och bryr sig om hur han har det; ska alltid lägga filten över, stoppa in nappen eller kolla hur han har det. Eller när han skiner upp som en sol då B’s bil kommer utanför : “Papapapapa”.

Hans underbara kinder också.. Sååå mjuka. Hans ben.. babyrumpa fortfarande, armar, fingrar, .. nä nu ska jag gå å krama om honom! God natt