Jag tycker det är himla intressant med ord! Svenska var ett av mina favoritämnen i skolan och även ett av mina bästa. Språket är så givande och kan verkligen få en att känna sig levande. Det beskriver så mycket; saker, känslor, tankar; såväl konkreta som abstrakta. Jag skulle kunna skriva en bok om tankar jag har om språket men jag ska försöka inte göra det precis just nu

Det som är spännande är när människor ser ord på olika sätt. Hur man kan se “rutiner” på olika sätt, hur man kan se “diskriminering” på olika sätt, hur man kan se “hen” på olika sätt, och hur man kan se oändligt många ord på olika sätt. Det är intressant! Det är liksom bäddat för missförstånd men när man är överens så är man mer i samförstånd än någonsin!

Sen har jag på senaste tiden funderat kring innebörden av ordet “feminist” och vilket synsätt på världen man faktiskt ställer sig bakom. Om det handlar om vem som har mest makt i världen har jag kommit fram till att Jag tycker att maktbollarna könen emellan är lika stora, alternativt nästan omöjligt att räkna storleken på. När det handlar om vilken av könen som är Norm kan jag stå för att mannen är det. När det handlar om jämställdhet tycker jag självklart att det ska vara jämställt mellan könen. Lika mycket rättigheter, ansvar och frihet. Jaja… vi får se vad jag i slutänden definierar mig som Jag behöver inte definiera mig, men jag tycker det är kul, och att det finns flera fördelar med att faktiskt göra det.

Jag brukar försöka tänka på hur jag formulerar mig. Åtminstone när jag pratar med andra människor offentligt. Det gör visserligen att när jag väl slängt ur mig något dumt formulerat så vet folk oftast att jag tänkt på det innan – och därför sällan ser det som att de missförstått mitt budskap. Genomtänkta budskap är liksom meningen att formuleras så att de ska bli svårare att misstolka. Så själv har jag mindre utrymme för “snedsteg” när det kommer till sånt. Precis som många andra människor i min situation som är bra på att formulera sig.

Andra människor som inte tänker över hur de säger saker kan bara kasta ur sig saker. Det är enklare för dem att säga “men ta mig inte så bokstavligt!” eller “äh men jag har inte så lätt för mig att formulera mig. Du missförstod” när de sagt något dumt. Jag menar att det är enklare för dem att bortförklara sig också, eftersom de ändå inte lägger tid och möda på att just INTE missförstås.

Jag tycker inte något sätt är bättre än det andra. Det finns både för och nackdelar med både personlighetstyperna (och det finns säkert fler personlighetstyper än så , världen är i gråskala som man brukar säga. )

Men det finns en fras jag inte riktigt kunnat släppa än. Och det beror inte på att jag inte har ett liv, eller att jag bara för att jag tänkt på detta någon millisekund då å då struntat i att tänka alla andra miljoner tankar man kan tänka. Det beror på att jag inte förstod budskapet helt enkelt.

Från en bekant: “Kom nu ut av Internett og inn i det virkelig liv Mariel.”

Och jag har funderat mycket på det där. Jag skrev det nyss om mina funderingar men det blev en mindre novell så jag låter bli att publicera. Men det jag kom fram till var att det fanns ingen logik i påståendet. Det är snarare ett sätt att trycka ner någon när man blir upprörd för en sak, om än omedvetet. Svaret kom ju faktiskt då jag valde att ta bort denne från min Facebook. Så jag fick en respons som indirekt sa att jag gör felprioriteringar i mitt liv. På samma sätt som jag fick läsa

av samma person: “Mariel oppfostre nu dine barn hvordan du vil, er du som bestemmer det. Men du er nettopp startet og får kanskje et annet syn på hvordan virkeligheten egentlig er og hva som er praktisk. Snakker ikke om rosa og kjoler.

Skjønner ikke hvordan du har tid til å holde på med dette på dagene med 2 små hjemme og et stort hus.”

Det är det heller ingen logik eller vilja att föra en konstruktiv debatt som visas. Att dra in hur ett hushåll tas hand om är totalt orelevant till när man “delat” med sig ett blogginlägg (som handlar om att jag hittat andra likasinnade på internet) till sin Facebook. Och vad jag kan läsa lite mellan raderna, finns en slags irritation över att jag fortfarande skriver mina åsikter. Och fortsätter skriva dem även när andra har andra åsikter. En annan kompis skrev att jag inte respekterar att andra har olika åsikter – och detta baserade denne Enbart på att jag fortsatte mala på med mina inlägg. Att personen i fråga har ett val när det kommer till att läsa verkade inte finnas på kartan. För ni vet väl att man kan markera vilka inlägg man vill ha från en person? Och man kan välja om man vill ha personen på sin FB. Och man kan välja att hitta alternativa kommunikationssätt.

Så att påstå att jag inte är verklighetsförankrad för att jag sitter på internet och spyr ur mig åsikter är totalt ologiskt (och ett totalt underskattande av Internet som nu är hotat som vi känner det < !  ) -  Att tro att jag inte respekterar andras åsikter bara för att jag säger min egen är också rätt ologiskt. Och att indirekt sätt nämna mina barn och mitt hushåll är bara en frågeställning som baserar sig på att jag gör felprioriteringar i livet. För hur jag och min man har bestämt att hushållet ska tas hand om, det är det bara vi som vet något om. Så det är väl därför denne person inte förstod något. För att denne applicerade sitt liv på mitt liv – rakt av. Och igen: underskattande av Internet! Jag sitter ute i skogen ensam med mina barn och skulle vägra bo här om det inte fanns Internet!! Att inte förstå hur jag har TIDEN är enbart relaterat med prioriteringar att göra. Och det är bara elakt att påstå att det är mina barn som bortprioriteras. Städning däremot är logiskt att jag bortprioriterar, men det finns liksom inga nackdelar med det förutom om man själv prioriterar det högt förstås.