Daily Archives: January 17, 2012

Om det verkligen hade suttit i generna att flickor ska tycka om rosa och pojkar blått så hade det varit så över hela världen. Då hade det också varit så genom hela historien. Men det har inte varit så och det är inte så. Och samma resonemang gäller klänningens form, och kjolens form. En form vilken människa som helst kan uppskatta. Precis som alla människor kan antingen gilla eller avsky färgen rosa. Det har ingenting med kön att göra – tills vi faktiskt gör det så. Och så fort man “bestämt” att färgen ska vara en “tjejfärg” så har man begränsat Alla pojkar från att använda den färgen, även dem som gillar den. Och den som aldrig läst eller bevittnat denna process, som kallas socialisering, bör ta reda på fakta eller gå ut i världen för att se. Se hur man tydliggör dessa gränser. I klädbutiken på barnavdelningen, eller i leksaksbutiken. Se om du faktiskt hör någon pappa vägra sin son “tjejfärger”.

Det är också därför som, när vi insett att vi faktiskt GÖR dessa skillnader som inte sitter genetiskt, vi inser att detta går att förändra. Vi kan “bestämma” att klänningen kan bli ett plagg för båda könen, precis som förr i tiden. Vi kan bestämma att färgen rosa ska vara en färg för båda könen. Och vi kan bestämma att sluta kalla leksaker för “pojkleksaker” och “flickleksaker”. Vi kan medvetet göra valet att se saker för vad de verkligen är. Faktiskt se att rosa är en färg som alla andra.

För det som sitter i generna, de skillnader som faktiskt ÄR mellan kvinnor och män. De kommer bestå trots att könsrollerna luckras upp. De genetiska skillnaderna kommer tryggt vara intakta i våra DNA. Det kommer möjligtvis (inte nödvändigtvis) göra att vi dras åt olika saker, attraheras av olika, eller repelleras av olika, men utan att vi människor överdriver dessa skillnader så långt det bara går. För var ska vi hamna då? Ska vi göra separera matkedjorna också? En mataffär för kvinnor och en för män. En sorts senap för kvinnor och en annan för män? Ska vi separera ytterligare och bestämma att Sverige är landet för kvinnor och Norge för män? För det är ungefär på den nivån det slutar om allt man vill göra är att markera skillnaderna mellan män och kvinnor. Kan vi inte istället försöka se Likheterna också? Se att individer av båda könen gillar både klänning och rosa? Eller bilar och teknik allmänt?

Jag tycker normerna är för snäva. Luckra upp den! Våga tänka utanför de vanliga ramarna! För det börjar just i tanken.

Bildkälla.

Den tillhörande texten lyder: “Den här bilden tog jag i Funchal på Madeira i november. Nere på strandpromenaden satt ett gäng barn med sina fröknar och åt matsäck och var så söta i sina “skoluniformer”. En stund senare mötte vi dem komma vandrande och de sjöng och såg så glada ut. Då upptäckte vi att alla bar likadana klänningar, både flickor och pojkar! Och vi kunde konstatera att det skulle aldrig svenska killar gå med på!”

Inse att det är olika på olika platser. Att på vissa platser anses inte klänningen vara ihopkopplat med att man blir mer feminin.

Inse att alla flickor vill inte vara i sin “flickroll” eller alla pojkar i sin “pojkroll”.

Inse att rosa inte är en färg bara flickor gillar, utan även pojkar. Och att inte alla flickor gillar rosa.

Bildkälla.

Inse att det inte alltid har sett ut på samma sätt historiskt. Inse att saker GÅR att förändra, eftersom att det har förändrats redan en gång tidigare.

Sist men inte minst; inse att det är begränsande att begränsa. Att begränsande är frihetsberövande. Att “den fria viljan” inte alltid är så fri. Och att det inte bara handlar om att vänta tills “alla andra” har förändrat sig. Man börjar hos sig själv. Det är där tankeverksamheten sitter och avgör vad DU ska “bestämma”. Och när du tänker på dina egna erfarenheter, glöm inte att förbise andras erfarenheter heller. Även om du upplevt att alla i din närmaste omgivning varit SÅ NÖJDA med sina könsroller – tänk på att inte glömma alla oss som INTE varit nöjda. Ignorera inte dem som hamnar i utanförskapet. Våga ifrågasätta dig själv en gång extra – det var så jag började.

Klänningen som FORM är praktisk i många sammanhang tycker jag. Det är lite som shorts, sådär bekvämt en varm sommardag. Luftigt och inte helt sällan fladdrig. Formen används också bland många av dem som vandrar i öknen. Men då har det ett annat namn. Så jag tycker att klänningen har sina funktionsområden. Och då menar jag inte den där klänningen med yvigt tyll, så uppblåst att allt tyg kan fastna i trädgrenar eller så. Utan en helt vanlig icke-yvig klänning. Även om den yviga kan vara kul för utklädnad.

Klänningen är som att sätta ihop en kjol och en tröja. Och även kjolen tycker jag som FORM är praktisk. Av samma anledning som klänningen. Fast fördelen med klänning är att man bara tar på sig ett enda plagg (typ) och så är man färdigklädd. Fördelen med kjol och överdel är att man lätt kan byta kjolen till tex. byxor – utan att nödvändigtvis byta om hela sin outfit. Det finns alltså fördelar med både kjol och klänning. Och förstås fördelar med alla andra plagg som existerar och används. Annars hade de ju inte använts!

Kjolen som FORM finns i tex. Skottland i form av kilt. Kilten som FORM kan också vara praktisk. Av ovannämnda fördelar med ett luftigt plagg. Jag tänker att: om man tycker att kilten som form kan vara praktisk så tycker man också att kjolen som form är praktisk, eftersom att det är samma form!

På blåkläder workwear kan man under “shorts” hitta denna typ kilt (i kjol-FORM):

Det om något säger väl något om att det inte är något fel i formen. Utan att formen faktiskt kan vara väldigt användbar i vissa lägen. Att det finns personer, både män och kvinnor, som kan ha nytta av denna form. Och då förstår jag inte logiken i att det inte är OK när en pojke har samma form i tex. grön, med blommor på, men att det är mer OK när han har den i slitstarkt grå material. Då är man verkligen bara ute efter ett göra SKILLNAD på pojkar och flickor. Men man blundar för möjligheten att pojkar och flickor faktiskt också är väldigt LIKA. Tex. lika i lusten att bära dessa plagg. Lika i lusten att mönstret är barnsligt och färgstarkt. Och att könsskillnaden faktiskt kvarstår. Och tänk dig om blåkläder valde att sy denna kjol… förlåt, Kilt ihop med en liknande överdel. Voila! En praktisk klänning! För de individer som vill!

Det enda som begränsar är trångsynthet.
Och rädslan över att sticka ut i mängden.
När man tycker att någon inte ska ha på sig något Enbart på grund av könet.

Update: HÄR kan ni se en kille som fattat det här med valfriheten och att våga vara sig själv trots normer. Och att kilt är samma sak som kjol typ men att det bara kallas olika på grund av små olikheter. Men det är som att säga att jeans ska vara på killar, och piratbyxor och träningsbyxor enbart på tjejer.

Update 2: Jag tror jag själv föll i könsrolls-fällan! Jag beskrev ju ovan om hur kjolen och formen kan vara praktiska former. Som om att det skulle vara anledningen till att män kan ha dem. Det verkar ju lite så jag menar. Och det är inte hela sanningen. Man, både män och kvinnor, kan välja klänning och kjol också ENBART (eller också) för att det är FINT, följsamt och skönt! Det är vackra estetiska plagg. Det är ju bara att titta på röda mattan så inser man ju hur kreativiteten kan flöda! Det räcker så!