Daily Archives: January 15, 2012

21 januari är det 10 år sedan Fadime dog. En kvinna som kämpade för sin frihet. Hon sköts ihjäl av sin far för att hon hade en relation som inte han godkände. Jag läste en artikel om det HÄR och den ger mig hopp känner jag.

Lena Andersson skriver:
“Att skam kan vända upp och ner på en av evolutionens förutsättningar, skyddet av avkomman, säger något om styrkan i socialt konstruerade idéer. Men socialt konstruerade idéer är just konstruerade. Det innebär att de kan förändras. Men då gäller det att omvärlden inte sviktar i fråga om kvinnors och flickors mänskliga rättigheter eller rätten att välja sin sexualitet. Då gäller det att man prioriterar individen när hänvisningarna kommer om diskriminering och kulturell särart. Då gäller det att påminna sig att tradition inte är ett argument, utan kräver argument. Och att familje- och släktnormer inte är en privatsak om de skadar.”

Nu är konsekvenserna av dessa familje-normer så hemskt som det bara kan bli: mord. Men jag, som skrivit tidigare om att jag vill bryta normen att pojkar inte ska få ha klänning, känner ett hopp när jag läser att socialt konstruerade idéer är konstruerade och kan förändras. Jag vet att det stämmer, och har vetat länge, men jag vill verkligen poängtera det. Alla tankar sitter i huvudet. Konsekvensen av att en pojke inte får bära klänning är långt ifrån så hemsk, utan det är väl mer en känsla om att man inte är 100 % fri. En känsla som kanske inte är hela världen heller om man är fri i så mycket annat. Fadime var väl närmare 0 % fri. Och totalt frihetsberövad blev hon när hon mördades. Och jag vill bara skriva om vad hon hoppades på; att man inte skulle vända alla i hennes situation ryggen. Så detta ämne kommer jag inte lämna helt. Återkommer om det i framtiden med säkerhet.

Så apråpå om att normer kan förändras, om man faktiskt bara Vill. Och apråpå om att frihet är viktigt för individen, även i de små skalorna, så finns det något man kan göra. Alla normer är inte av ondo; tex. att man skakar varandra i handen med höger hand. Men jag kan tycka att en sån SIMPEL (jo faktiskt!) sak som ett jäkla klädesplagg i vårt rätt moderna västerländska samhälle borde kunna vara en sak man släpper på tyglarna lite. När det Faktiskt finns pojkar som vill ha klänningar, och som absolut inte nödvändigtvis måste vara köns-disorienterade eller bi-/homo-sexuell. För jag kan tycka att det är en rättighet att vara närmare 100 % fri. Så länge man inte skadar någon annan.

Jag läste ett blogginlägg där det i slutet står:
“…Jag har två barn, två fantastiska barn med mängder av begåvningar, intressen och personlighetsdrag. Trots det vet jag att dom många gånger kommer möta människor som bara ser det dom förväntar sig av en pojke eller en flicka. Det stjäl mina barns möjlighet att vara den dom vill vara fullt ut. Idag sa min son att han tyckte det var synd att han inte kunde ha klänning för då skulle andra skratta åt honom. Hans glädje och vilja att klä sig som han vill har redan blivit nedsolkad. Han är fem år.”

Läs gärna det blogginlägget. Jag tycker det klargör ganska enkelt hur trånga och snäva könsrollerna fortfarande är. Och framförallt: hur begränsande det är. Även om det bara är lite begränsande, så är det fortfarande begränsande. Bara för att en del håller “på traditionen”. Och bara för att Du (kanske) gillar att se tydliga skillnader på pojkar och flickor. Barnen. Eller för att Du (kanske) tror att det blir bäst så. Och kanske inte vill ifrågasätta dig själv en gång extra.