Monthly Archives: January 2012

Än så länge har jag inte hittat något alls som Pelle Billing, PB, skrivit som jag finner fel eller omoraliskt. Om det är nån som har ett jämställt tänkande så är det han. Det känns så skönt att äntligen läsa om saker jag tidigare inte fått inblick i. Sjukt intressant och givande; speciellt för mig som har två söner som senare (antagligen) kommer bli män. Det känns bra att bredda sin vy lite; se saker från ett manligt perspektiv. Och speciellt som kvinna känns det då som om att jag då ges mer insikt i en större bild. Bara älskar också sammarbetet han har med Hanna L!

Tänkte citera ut en del i en intervju som gjordes med honom men först lite bakgrundshistoria för den intresserade: Feministiskt perspektiv “kartlade de feministiska dreven” där PB hade en roll. Kartläggningen har Aktivarum analyserat (då han också blev kartlagd). Nu fick i alla fall PB alltså chansen att ge en mer rättvis bild till feministiskt perspektiv.

Jag citerar min favoritdel! Hela intervjun finns HÄR.

EM: Jag undrar hur du tänker dig att maktstrukturerna mellan kvinnor som grupp och män som grupp ser ut i samhället?

PB: Jag ser att det finns de könsroller vi har ärvt och de lever kvar, de har luckrats upp betydligt, men de lever också kvar. De sätter gränser, de sätter normer som kan vara begränsande för både kvinnor och män, absolut. Men jag ser det inte som att män förtrycker kvinnor, eller att kvinnor förtrycker män. Jag talar hellre om kvarvarande könsroller som gör oss mindre fria än vi skulle kunna vara.

EM: Så du eftersträvar att könsrollerna försvinner?

PB: Jag eftersträvar ett samhälle där alla får vara sig själva utan att fördömas för det. Om min pojke vill ha rosa träskor på dagis ska han kunna ha det och om en flicka vill spela amerikansk fotboll trots att alla hennes tjejkompisar vill läsa tjejtidningar, ska hon inte mobbas för det. Det vanligaste kommer alltid att vara vanligast i ett samhälle, så är det. Förmodligen kommer det vara vanligare att pojkar spelar fotboll än att de går i rosa träskor. Men pojken som går i rosa träskor ska inte bli mobbad. Man ska få uttrycka sig fritt utan repressalier, vare sig man anammar ett beteende som 80 procent har eller som 1 procent har. Det ska vara tillåtet. Det kan misstolkas om man säger att man vill ta bort alla könsroller, det kan tolkas som att folk inte ska få ha ganska vanliga beteenden som ganska många vill ha utan att de tvingas till det. Till exempel när man talar om att man vill ha en jämn könsfördelning på alla platser i alla yrken, tänk om det ändå finns vissa skillnader mellan män och kvinnor som gör att vi inte får en jämn könsfördelning? Ska vi då med våld utifrån tvinga vissa män och vissa kvinnor, att ta en utbildning som de egentligen inte vill?

EM: Vad är jämställdhet enligt din mening?

PB: Jämställdhet är till att börja med lika rättigheter och lika skyldigheter. Det är grundbulten. Men man måste lägga till att det inte ska finnas diskriminering i samhället. Om man söker ett jobb ska man inte diskrimineras på grund av kön eller sexuell läggning. Det som ska avgöras är vem som är mest lämpad. Meritokrati om du så vill.

Wow! Gillar speciellt när han sa “Men pojken som går i rosa träskor ska inte bli mobbad.” För om man byter ut “rosa träskor” mot “klänning” så har man min föreställning om hur jag VILL att samhället ska vara inställda till det plagget. Jag vill att alla ska vara fria. Och istället för att säga “han kommer bli mobbad” hellre säga “det är möjligt att han blir mobbad, men självklart ska han KUNNA”. Och Jag förstår inte hur man ärligt kan säga “Nej, han ska inte kunna det” av någon anledning. Då upprätthåller man bara könsroller som är till nackdel för Båda könen.

Bildkälla. Pelle Billing.

Jag har slutat kalla mig för feminist. Inte för att jag inte längre är intresserad i kvinnofrågor, för det är jag. Utan för att det finns ett synsätt i feminismen jag inte anser mig ha tillräcklig kunskap om.

Det började med att många i Pelle Billings blogg kommentarsfält fick mig att ifrågasätta mig själv och mina kunskaper. Om jag ska tycka något måste jag ha källor till att börja med. Viktig lärdom.

Jag föreställde mig att kvinnans makt var mindre än mannens makt. Totalt sett. Att kvinnan är det andra könet. Det var något jag läst mycket om, och varje gång kände jag mig alltid igen mig i det som beskrevs. Jag upplevde att det stämde. Och jag skrev under på att jag ansåg att mannen var normen. Tills jag slutade tro mig veta det.

Så jag skrev i en FB-grupp om att jag valt att sluta kalla mig det, och detta för att jag inte längre ser att kvinnan har mest motvind i sitt liv gentemot mannen. Jag fick ett svar som lät såhär:

S.Ö: “Men det jag menar är att de generellt sett har mer makt (dvs om vi skulle kunna klumpa ihop alla mäns makt till en boll och sen alla kvinnors makt till en boll så skulle mäns boll vara större, och jag tror att detta delvis beror på att vi män som kvinnor, ger män mer möjlighet till just makt), detta innebär dock inte att män har det bättre på ALLA plan, jag skrev inte att män alltid har mest fördelar utan att män (som grupp) har vissa fördelar när det kommer till makt (i samhället).”

Och när vi då var inne på det här med Makt. Så funderade jag mycket kring vad som räknas till makt? Definitionen av feminist lyder såhär: Feminism är en politisk rörelse för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen, enligt Svenska Akademiens ordlista (2006)

Också där blev jag lite förvirrad av uttrycket “likställighet med mannen”. Är det underförstått i den meningen att kvinnan totalt sett har det sämre ställt? Eller handlar det bara allmänt om att man i alla lägen ska vara lika jämställda? Jag ser skillnad på dessa två uttryck nämligen. Eftersom att jag vill att det ska vara jämställt, men inte ser att kvinnan totalt sett har det svårare. Jag ser det inte som att maktbollarna är olika stora; jag ser att dem är lika – men att det är ojämställt åt båda hållen på olika nivåer.

På FB>S.L: “Feminism” förutsätter väl att manlighet överordnas kvinnlighet, abstrakt och konkret? Om en inte tror det så är det nog vettigt att inte kalla sig feminist. Däremot går det ju att förstå denna överordning på olika sätt, och fokusera på andra strukturer i olika grad.”

Och med den förutsättningen kan jag inte definiera mig som feminist. Om jag ska avgöra storleken på två maktbollar; så måste jag ta med hela världen, alla barn och vuxna, och även områden jag inte ens känner till. Om jag ska avgöra storleken på maktbollarna bara i tex. Sverige som är ett väldigt jämställt land till skillnad mot många andra – så tycker jag mig verkligen inte se att männens maktboll är större. Det kan även ha att göra att jag inte ser den politiska makten som den enda makten. Jag ser maktpositioner i hemmet också; och maktpositioner i att feminismen har makt också. Kvotering hör till det. Jag ser det som att alla män är omgivna av kvinnor, och att alla kvinnor är omgivna av alla män. Om kvinnor hade varit så maktlösa – hur lyckades denna förändring ske? Jo, genom att kvinnor valde att göra sin könsroll mindre snäv. Medans mannens könsroll fortfarande är väldigt snäv. Och den som ser sig som maktlös, blir förstås det också. De jag ser är maktlösa är barnen. Och vilka är ofta med och formar barnen inför framtiden? Jo, kvinnorna är först på plats. Det är fortfarande kvinnor som tar mest föräldraledigt. Det är fortfarande ett territorium männen försöker ta sig mer makt på, för att det ska bli mer jämställt. Och som sagt; jag har inte all kunskap för att avgöra vem som har mest makt.
Men fortfarande fanns tanken om Normen i bakhuvudet. Och det var flera som kommenterade det.

Lady Dahmer skrev: Så länge män är normen och kvinnor det “andra” könet och så länge som kvinnor är underordnade så kommer jag kala mig feminist. Det betyder inte att män har det lätt bara att det finns strukturer till mäns fördel.

A-K: “Jag känner vissa likheter med den här diskussionen och den som uppstår när man ställer två kroppsideal mot varandra. När de mulliga/överviktiga klagar på hur folk ser på dem och kommenterar deras kroppar kommer alltid nån naturligt smal/mager människa och påpekar att “det inte är så himla roligt att vara smal heller” och att folk kommenterar att de borde är mer.
Nej, jag förstår att det inte heller är kul men samtidigt lever smala människor i ett samhälle som hyllar dem och vart de än vänder sig visar meida att det se “rätt ut”. Det är faktiskt lättare att leva i ett samhälle där du uppfyller normen – oavsett om det kommer till hur du ser ut eller vilket kön du har. Därför anser jag kvinnor som grupp har de sämre än män och där krymper deras maktboll.”

Varpå jag svarade: “där vare…! män är normen! jag tror bollarna är lika stora men att män är normen! det finns ju kvar i vårt språk också: MAN gör saker, MÄNniskan osv. För mig innebär det inte direkt att män har majoritet i antal fördelar… men helt klart målar både språk, religion och kultur upp föreställningen om att mannen är Bättre att vara än kvinna. vilket kan vara till nackdel för en man också.”

Och jag fick bekräftat att mannen är normen; framför allt att det syns i språket. Och jag upplevde det som att Sverige Har varit väldigt ojämställt men att det blivit bättre. Det tänkte jag då jag klampade in i Pelle Billings kommentarfält igen och kommenterade:

Mariel (jag): “Jag håller med om att männens förtryck av kvinnorna har minskat, i och med att kvinnor fått en jämställd plats bredvid mannen i det offentliga rummet, och har rösträtt osv. Och att det förr i tiden fanns en nedvärderande syn på kvinnan att “hennes plats är i hemmet!” och att det fanns mycket i språket som visade på detta, men också att det finns “rester” av detta i vårt språk idag (som tyvärr många använder utan vidare eftertanke och därför “upprätthåller patriarkatet” =P) . Men jag håller absolut med dig om att det inte är på samma sätt Idag. Jag kan inte påstå att jag som kvinna känner mig särskilt begränsad, maktlös. Men jag kan hålla med om att mannen fortfarande är Normen (och att det i sig kanske är begränsande) och att det mest syns i språket. När MAN talar om .. <– ja där! Men förutom det så ser jag inte direkt att kvinnor i Sverige har det så motvindigt. Jag tycker både tjejer och pojkar behandlas ojämställt. Både kvinnor och män. Och att det är viktigt att inte Utgå från att “Hej man! Jag är kvinna och jag har det lite sämre än dig. Ska vi bli sams och behandlas jämställt?!” som det känns som att feminismen gör. Jag kan därför hålla med lite om det liberalfeminismen menar, men jag vill inte kalla mig feminist längre. På samma sätt som jag inte försöker bli sams med min man och säga “Hej B! Jag vill att det ska vara rättvisst! Speciellt eftersom jag har det värre än dig”. Det känns som att med den utgångspunkten kommer man ALDRIG bli sams…” Och här kom jag in på att även OM maktbollen skulle vara större för männen än kvinnan, så är det ändå en usel utgångspunkt om man vill skapa rättvisa.

Men jag fick svar på tal.

“Aktivarum säger:
25 januari 2012 kl 11:33

Mariel:

“Jag håller med om att männens förtryck av kvinnorna har minskat”

Männens förtryck??? Hör här! Jämfört med hur män brukade behandlas förr i tiden så har kvinnor aldrig någonsin varit förtryckta. Smaka på de orden, kvinnor har ALDRIG varit förtryckta – inte jämfört med män! Bra skräckfilm eller hur men det stannar inte där…..

Däremot har kvinnor haft det sämre än SENARE tiders värderingar – Och däremot har det funnits en mycket liten mängd män som hade det oerhört gott ställt. Feminismen har fått kvinnor missnöjda genom att inbilla kvinnor att hade de varit man så hade det varit en av DE MÄNNEN de hade varit – inte en av förlorarna! Nej nej.

“i och med att kvinnor fått en jämställd plats bredvid mannen i det offentliga rummet, och har rösträtt osv.”

Rösträtt som väldigt få män hade. Säg mig en sak, varför tror kvinnor som du Mariel att om ni hade fötts som man är det en av de få män som HADE rösträtt ni hade varit? Exempelvis i Sverige så hade under 20% av männen rösträtt för 1000 år sedan. Enligt vilken logik hade ingen av er blivit en av de där losermännen?

“Och att det förr i tiden fanns en nedvärderande syn på kvinnan att “hennes plats är i hemmet!”

Till skillnad från den uppvärderande synen att mannens plats är som ruttnande lik på slagfältet? Eller som drunknande passagerare på Titanic? Eller som invalid efter att ha jobbat på de livsfarliga järnverken? Säg mig när du hävdar kvinnor varit förtryckta (som dina lärare sade, som alla andra säger) VILKA MÄN jämför du då kvinnor med historiskt?

Vilken man är det som i dina ögon är den du hade varit om du föddes som man?

“och att det fanns mycket i språket som visade på detta”

Nej, sådana där språkteorier är helt obevisade – påhittt som lärare försöker låta viktiga med men som skapar enormt otrevlig stämning i klassrummet om man säger emot/ begär bevis. Däremot finns det en hel del i HANDLANDE särskilt vid faror och katatstrofer som talar sitt tydliga språk och handling trumfar ord – ALLTID! Ord är alltid värdelösa jämfört med handling!

Det gäller även denna text!

“men också att det finns “rester” av detta i vårt språk idag (som tyvärr många använder utan vidare eftertanke och därför “upprätthåller patriarkatet” =P)”

Du får gärna förespråka den där teorin om du vill – med källor – men jag rekommenderar det inte. Du kan spåra de trendiga språk-teorierna tillbaka till Ferdinand de Sassure och hans lärjungar om du vill men ju mer du gräver ju mer kommer du att se hur socialvetenskapen inte har bevis för någonting.

Jag bad en genusvetarkille här om källor/belägg, han har fortfarande inte svarat.

“Men jag håller absolut med dig om att det inte är på samma sätt Idag.”

Det var inte på samma sätt igår heller – inte jämfört med den man som är den man du är mest sannolik att ha varit om du hade varit född man på den tiden. Att feminister misslyckas att förstå detta har t o m fått ett eget namn “Apex fallacy”

“Jag kan inte påstå att jag som kvinna känner mig särskilt begränsad, maktlös. Men jag kan hålla med om att mannen fortfarande är Normen (och att det i sig kanske är begränsande) och att det mest syns i språket.”

Nej det syns inte i språket – man kan inte göra sådana slutsatser av språket – finns absolut inga belägg för detta. Men som sagt vill du diskutera stollar som De Sassure som såg allting som “språklig konstruktion” så kan vi göra det (Han tas upp ingående i “Theorys Empire – en bok jag bloggat om och har)

Men det är du (och dina lärare) som skall komma med källor. Jag har suttit på riktiga lektioner i kommunikationsteori och jag är trött på att höra personer sprida teorier de inte kan bevisa alls utan som måste antas vara sanna för annars får den store gurun fel och de har inget annat att komma med.

“När MAN talar om .. <– ja där!”

Se där vadå?
Ursprungsordet är MADR och står för människa – inte för manliga könet. Som sagt språkteorierna är flum och trams. Du kan inte läsa ett dugg av det här annat än att ordet man har två betydelser. En för det manliga könet – en annan inte. Att ord kan ha mer än en betydelse är heller inte en nyhet för dig så varför skulle du ta för givet att just DETTA ord enbart kan ha en betydelse? Det går inte ens ihop med grundskolesvenska att göra det antagandet.

“Men förutom det så ser jag inte direkt att kvinnor i Sverige har det så motvindigt. Jag tycker både tjejer och pojkar behandlas ojämställt. Både kvinnor och män.”

Ja det är synd om männniskorna!

“Och att det är viktigt att inte Utgå från att “Hej man! Jag är kvinna och jag har det lite sämre än dig. Ska vi bli sams och behandlas jämställt?!” som det känns som att feminismen gör.”

Ändå gör du samma fel själv – Dock på historiskt plan – inte Nutida.

“Jag kan därför hålla med lite om det liberalfeminismen menar, men jag vill inte kalla mig feminist längre. På samma sätt som jag inte försöker bli sams med min man och säga “Hej B! Jag vill att det ska vara rättvisst! Speciellt eftersom jag har det värre än dig”. Det känns som att med den utgångspunkten kommer man ALDRIG bli sams…”

Poängen, Mariel är att vi är osams för att feministerna har skapat en falsk historieskrivning åt sig själva och kvinnor. De har hänsynslöst utnyttjat mäns urgamla tendens att främst skydda kvinnor före män (Chivalry) för att få lära dig en helt falsk historia.

Att du sedan kan se dig runt idag och erkänna “det är bättre” spelar ingen roll för det kommer alltid att gnaga i bakhuvudet att det är just pga de goda fina feministernas arbete det är bättre och därför får man inte kritisera feminister för då riskerar världen återgå till den påhittade fantasihistoria som visserligen aldrig funnits men som du och andra kvinnor lik förbannat verkar tro på.

Varför ni tror på det vet jag inte. Det är min viktigaste fråga till dig. Om det förr i tiden var 10 män som hade rösträtt och 90 män som inte hade det.

Vad får dig att tro att du hade rösträtt om du föddes som man?”

Och jag insåg än en gång att jag inte hade säkra källor att luta mig tillbaka på. Jag har helt enkelt inte Kunskapen nog att uttala mig om varken maktbollar, om värdet i kvinnor och män historiskt eller språkets historia. Det kan mycket väl vara att jag missuppfattat hur mycket som helst. Att när män sänks genom att kallas “fjollig” och en kvinna sänks genom att kallas “slampa” så är det bara olika former av värde som man försöker rubba. Det kan också vara att andra gjort samma misstag som jag.

Så med insikten om att jag inte har kunskap nog; så är jag tillsvidare inte feminist och kommer kanske aldrig att definiera mig som det igen. Däremot är jag absolut för jämställdhet fortfarande (såklart!) och ser till både kvinnofrågor och mansfrågor. Ordet “mansfrågor” fanns tydligen inte ens i denna bloggs ordbok. För det berör mig: både kvinnor och mäns orättvisor. Jag, min mamma och mina vänninor är kvinnor. Min man, mina barn, min pappa och manliga vänner är män. Jag vill inte att någon av oss ska behandlas orättvist bara på grund av könet. Jag vill här också tillägga att även dem som varken definierar sig som man eller kvinna ingår i min omtanke. Sen känns det lite som att resterande begrepp så som jämställdist m.m. är smutskastade. Tills vidare kör jag på min Mariel-ism. Det känns rätt.