-
Hej och Välkommen! Jag heter Mariel, och kommer ursprungligen från Chile men är uppväxt i Sverige. För tillfället bor jag i Norge med min man och två barn. Det som intresserar mig är vänskap, familjen, barn, självkänsla, breddning av könsroller, jämställdhet, kropp och själ. Mina åsikter är på inget vis "sanning" och jag är långt ifrån någon expert. Men jag tror helt på det jag skriver och jag hoppas att kanske någon finner det givande att läsa. All text kanske inte passar alla, men en del text kanske passar några. Vill också varna för att jag bloggar i perioder, ibland mycket och ibland lite. Kommentera gärna inlägg som du finner intressanta på ett eller annat sätt. Jag svarar på i princip alla kommentarer! Vill du läsa mer om mig och mitt bloggande så klicka på "About" i översta menyn. Mvh M
Categories
-
Recent Posts
Recent Comments
Monthly Archives: January 2012
Informativt
Tänkte bara säga att jag kommer inte uppdatera lika kontinuerligt kommande veckan (eller nått)! Har ju redan varnat om detta i menyn till vänster <– se i min presentationstext! Så för er gamla läsare är det inget nytt. Men för er nya läsare kanske det känns onormalt! I bloggvärlden är det ju lite sådär tabu att om man har fler läsare än tre att bara “strunta” i dem. Men jag tycker om er ändå. När abstinensbesvären tar över kan ni nöja er med att kika in några av de bloggar jag följer:
Favoriter:
- http://pellebilling.se/blogg Pelle, jämställdhetsdebattör
- http://onewaycommunication.co/ min favorit-feminist Hannah
- http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/Natashja feminist & normbrytande!
- http://www.ketchupmamman.se/ Karin genusmedveten humor!
Humor:
- http://damnyouautocorrect.com/ Smsande som inte går som planerat
- http://tjuvtittat.se/ Roliga bilder ur verkligheten
Under tiden kommer jag att börja teckna igen! Inspirerad av många andra så ska jag ge mig på att rita serier eller andra illustrationer. Kommer därför inte att försvinna helt från datorvärlden, så om ni vill ha kontakt med mig är det bara att kommentera här i bloggen så svarar jag. Mixifamily finns faktiskt även på Facebook så om ni vill kan man gilla sidan där (har inte lyckats få hit gilla-applikationen). För dig som slaviskt vill följa bloggen, och använder bloglovin’, vill jag rekommendera att klicka på “följ bloggen”-knappen till vänster <—. Så! See ya later alligator! I’ll be BACK
Vill ha!
Min favorit
Rakade armhålor är normen
Åtminstone i den medie-värld jag lever i. Kvinnoideal. Det anses lite onormalt att inte ha rakade armhålor. Om man ser en kvinnlig kändis som inte har rakat bort varenda millimeter hår så konstateras det att kändisen glömt denna viktiga detalj. Det anses till och med äckligt (enligt tex. Dennis M och hans vänner) att inte ha rakat armhålorna. Även när det är naturlig (till skillnad från en rakhyvel menar jag då) men inte nödvändigtvis vackert.
Jag rakar armhålorna. Som oftast. Jag vet inte om det beror på att det är jag som blivit socialiserad så, eller om jag faktiskt uppskattar det bäst så. En blandning kanske? Men vad jag vet är att om jag skulle vilja gå mot normen så skulle det vara helt okej. Därför uppskattar jag att andra kvinnor som Lady Dahmer visar upp sin orakade armhåla på bild i sin stora blogg (nej vänta hon har slutat visa den bilden! Well, jag minns den bilden); för att hon ger andra kvinnor mer spelrum att vara sig själva på. Här skriver Lady Dahmer om hur hon vågar ifrågasätta ideal. Och här skriver Fanny om hur det inte ska ses som en uppoffring att göra det. Jag tycker de har sunda värderingar när det kommer till att ifrågasätta varför man gör saker, och utifrån det kunna vara friare. Däremot ser jag det inte som en feministisk handling. Jag ser det som ett steg ur den kvinnliga könsrollen, en kvinnofråga helt enkelt.
Med det sagt så är inget mer “rätt” eller “fel”. Hela poängen med sånna här diskussioner är att göra det möjligt för fler att passa in. Jag vet att min man inte skulle bli särskilt attraherad av buskar under armarna, eller på benen, men i slutänden så anpassar jag mig inte efter för vad Han ska attraheras av. Jag är glatt medveten om att ifall jag skulle gå omkring som en vandrande buske skulle han ändå stå vid min sida.
Jag har faktiskt (apråpå hår) rakat av mig allt hår på huvudet (nästan). Tror håret som var kvar hade cirka 1 cm längd. Letade förgäves efter en bild på mig i rakat hår men jag hittade den här profilbilden som gjordes i samma period (rätt lik!):
Förresten: Nån som vill se en video på mig som bekräftar att det är jag som driver bloggen? Inte? Okey, men jag gör det ändå sen!
HÄR kan man läsa en artikel om kroppsbehåring av Anna Hellgren.
Babycenters veckomail blir kommenterad del 5
Del 5: “Mitt barn denna vecka — 4 veckor” från Babycenter
![]() |
![]() |
Jag personligen har ingen moderlig intution (vad jag vet om då). Om det är någon som har det så avundas jag denne! Det enda jag har är lite sunt förnuft och en massa hormoner. Om min bebis gnäller efter att i ordningsföljd sovit, ätit, haft social delaktighet, tränat kroppen lite, m.m. så brukar jag ofta ta för givet att det är sömnbehov som behövs fyllas på – eftersom att det var det som bebis fick senast. Speciellt om jag har koll på ungefär hur långa vakentiderna och sovtiderna brukar vara så kan jag utgå från det mönstret. Däremot om bebis inte vill sova så har jag ingen aning! Då brukar jag prova allt igen från början. Hormonmässigt så är det framför allt att mjölken rinner till om min bebis skriker. Sen finns det säkert massor om mig som jag inte känner till.
Men ja juste; apråpå texten i bilden. Jag brukar märka av att saker fungerar bättre och bättre ju mer jag lär känna min bebis. Det blir mindre funderande. Allt sker mer och mer slentrianmässigt.
Självkänslan i utseende och prestation
Jag har skrivit om det förut. Men jag känner att jag vill skriva det igen!
Som den lilla papegojan jag är.
Jo, alltså. Jag tror verkligen på att den bästa självkänslan är den som INTE är förankrad till sitt utseende eller sin prestation. Och att även om man får komplimanger för det; så kommer man oundvikligen påverkas (än om lite) när man får kritik för detsamma.Det gör att det blir Viktigt att se bra ut hela tiden.
Så jag har därför bestämt mig att INTE göra den förankringen. Jag försöker att göra mina prestationer av andra skäl än att behöva känna ett bekräftelsebehov (Anna-Maria skriver om det i sin blogg). Och jag försöker att piffa till mitt utseende av andra skäl än att få bekräftelse (Fumikofem-bloggerskan är medveten om detta).
Det tog lång tid att sluta bry mig om vad andra tycker om mitt utseende. Det är en process som fortfarande pågår, men som går framåt för varje dag. Jag kollar mig i spegeln sällan, och jag har inte samma behov av att se bra ut på bilder. Jag pysslar inte så mycket med håret när jag träffar någon osv. Några andra som också kommit underfund med detta är Fanny, som skrivit om att självkänslan inte behöver sitta i kroppen. Nina Ruthström kommer också in på detta; men ger samtidigt ett annat synsätt i slutet om hur man kan se sin kropp.
Här är mina favorit-konstateranden:
Fanny: “…Det eftersträvansvärda borde vara att ha en såpass bra självkänsla att ens uppfattning om ens eget värde inte påverkas på grund av några kilon hit eller dit. Att gå ner i vikt för att man vill kunna ”känna sig nöjd med sig själv” är på det stora hela en ganska tragisk anledning. Inget fel å att vilja nå en mer hälsosam livsstil och därmed eventuellt också en snyggare figur, men att se självnöjdheten som själva ändamålet är väl egentligen bara ett bevis på att man hänger upp alldeles för mycket av sitt liv på vad man väger….”
Nina Ruthström: “…Jag tror det är skitsamma om du älskar din kropp eller ej. Jag tycker inte man behöver tänka i sådana termer. Jag vet att man inte man behöver älska sin kropp för att vara lycklig. Det är inte i kroppen självkänslan sitter. Tvärt om. Låt. Bli. Att. Tänka. På. Kroppens. Utseende. Hela. Jävla. Tiden. (Inte lätt dock när media snöat in totalt på detta ämne. Kvällstidningarnas löpsedlar handlar titt som tätt om bantning och på nätet blinkar banners om diverse förskönande produkter. BLÄ!) Det finns så mycket annat än utseendet som är viktigt med kroppen….”
————————————
Vill till sist bara säga att det inte Bara finns nackdelar med att förankra självkänslan i sitt utseende. Det finns fördelar också. Speciellt om man ser bra ut! Eller tycker det Oavsett. Då kan man både prestera dåligt och kanske inte vara särskilt omtyckt men ändå “lyfta” sig genom att få bekräftelser för sitt utseende. Det kan många gånger kännas nödvändigt att ha sitt utseende att stödja sig på. Men det hela bygger på att man känner sig snygg då. Och att inget ska rubba den bilden.
Babycenters veckomail blir kommenterad del 4
Del 4: “Ditt barn denna vecka — 3 veckor” från Babycenter.
Du kanske har undrat…?
|
- Hehe ja Vincent såg faktiskt lite skallig ut, och med avskavt hår i bakhuvudet. Antonio däremot är full av hår!
- Vadå? Gnället? Eller jaha! Att barnet inte har tårar precis i början? Eller?
- Mmmm massage! Synd bara att ofta när jag skulle behöva det, för att jag är så utmattad i kroppen, så är jag det också fysiskt och beger mig till sängen i blixtens hastighet. Ok – inte blixtens eftersom att man är matt i benen också. Men mitt psyke ligger i sängen och väntar på att min kropp ska komma efter.
- Ehm OK. Nä faktiskt. Jag trodde inte min tre-veckors gamla bebis reagerade på det. Men då vet jag vad jag har att vänta i skolåldern eftersom att Då kommer jag nog ständigt fortfarande gå i mjukisbyxor. Och får inte alla gå i det som känns bäst för dem?
Göra välling och gröt själv!
Ja, varför har jag inte tänkt på det förut? Det här med välling och gröt: det kan man ju göra helt själv. Både till sig själv och barnen! Jag tycker välling är supergott. Jag drack mycket vuxenvälling i min tonår då jag kom hem från skolan, eller ibland till frukost.
Insikten slog mig då jag gick in på Mamma Bondessons blogg där hon skrev om att hon tipsat Anna-Maria (från Bloggkommentatorerna) att göra egen välling. Efter att ha läst kommentarerna och resultatet så blev jag väldigt inspirerad att göra detsamma någon dag!
Såhär löd tipset: från Mamma Bondesson: “…Min spontana reaktion på att du ville ta bort vällingen var: varför? Välling kan man dricka långt upp i vuxen ålder som en god start på dagen, jag gör det själv. Jag kan förstå att du vill ta bort köpevällingen men varför inte göra egen välling? Vispa ut ett ägg i lite standardmjölk med en rejäl skvätt grädde och koka upp! Blir ju en toppen välling och du som äter LCHF vet ju att ägg innehåller massor av nyttigheter för en liten växande kropp.
Vill du så kan du smaksätta med vanilj, kakao, kanel eller kanske lite mosade bär. Då får hon behålla vällingen men får en nyttigare och mer mättande välling utan tillsatser
“
Och HÄR kan man läsa om Anna-Marias resultat.
Babycenters veckomail blir kommenterad Del 3
Del 3: “Mitt barn denna vecka — 2 veckor” från Babycenter
![]() |
![]() |
Men gud! Det låter skitjobbigt. Och ändå ler personen på bilden! Jippi!
Nu har jag ingen forskning alls att stödja mig på, så ta nu inte mina ord som fakta. Men vad jag upplevt själv, och vad jag vet om de i min omgivning, är att 4 timmar på raken INTE räknas som underbart. 8 timmar på raken däremot räknas som underbart. I min värld är 12 timmar också underbart; men när jag säger 12 då menar jag inte sammanhängande. Jag tycker det är nice att kunna amma i sömnen också
Ja, Du är Värd det
Det finns en blogg skriven av en bisexuell kille som heter Guevacci (bloggen alltså) som är rätt inspirerande. Han verkar har bra självförtroende och när det kommer till mode blir jag verkligen imponerad. Han vågar klä sig i starka färger, smycken och är dessutom bra på blogg-layout och verkar helt enkelt ha en bra koll på vad som är estetiskt vackert. Det som inspirerar mest är att han kliver ur den manliga könsrollen mycket. Men det kanske också är lättare om man är bisexuell eller homosexuell (framförallt) eftersom att man inte bara har krav på sig att anpassa sig efter vad kvinnor vill ha. Och kvinnor vill ju nog gärna ha någon som är i den manliga rollen. Annars kanske den rollen inte hade varit så eftertraktad? Hur som helst: Han skrev om att vara värd kärlek. Och jag instämmer. Helt utan att känna honom, och helt utan att veta vad han har begått för hemskheter i sitt liv, så vet jag att han är värd kärlek.
Varför? Jo – för att det är vi alla.
Jag vet att jag tjatar om det, men det är ett så fint budskap att det inte gör något om man “förstått det för mycket”. Alla är värda lika mycket, varken mer eller mindre. Jag tror det handlar om ett livsvärde framför allt. Vi existerar. Det är värdefullt. Det bästa jag vet med mina barn: är att de existerar! Det spelar ingen roll om de skulle få sina utseenden förstörda, eller om de skulle begå världens hemskaste gärningar – de är ändå värdefulla och värda att älskas.
Fast jag funderar: Kan man vara värdefull men ändå inte värd att just ÄLSKAS? Av någon åtminstone? Om man känner sig oälskad – inte ens av en enda person – hur ska man då egentligen få feedback på sitt eget värde? Man måste ju börja med att se sitt eget värde innan man helt kan se någon annans. Men om man aldrig själv blir sedd och älskad – hur ska man då kunna förstå vad det är? Jag tänker på om barn aldrig blir visade kärlek – hur ska de då föra det vidare? Självklart måste de få sitt värde bekräftat av någon annan innan de kan se det själva – och när de fått den insikten så kan de också bäst föra kärlekskapitalet vidare?
OK – himla flummigt det blev nu. Men anyway:
Ja du är värd kärlek! Joooo. Inse det och livet blir mycket lättare.
Pelle Billing antifeminist? Nej.
Än så länge har jag inte hittat något alls som Pelle Billing, PB, skrivit som jag finner fel eller omoraliskt. Om det är nån som har ett jämställt tänkande så är det han. Det känns så skönt att äntligen läsa om saker jag tidigare inte fått inblick i. Sjukt intressant och givande; speciellt för mig som har två söner som senare (antagligen) kommer bli män. Det känns bra att bredda sin vy lite; se saker från ett manligt perspektiv. Och speciellt som kvinna känns det då som om att jag då ges mer insikt i en större bild. Bara älskar också sammarbetet han har med Hanna L!
Tänkte citera ut en del i en intervju som gjordes med honom men först lite bakgrundshistoria för den intresserade: Feministiskt perspektiv “kartlade de feministiska dreven” där PB hade en roll. Kartläggningen har Aktivarum analyserat (då han också blev kartlagd). Nu fick i alla fall PB alltså chansen att ge en mer rättvis bild till feministiskt perspektiv.
Jag citerar min favoritdel! Hela intervjun finns HÄR.
EM: Jag undrar hur du tänker dig att maktstrukturerna mellan kvinnor som grupp och män som grupp ser ut i samhället?
PB: Jag ser att det finns de könsroller vi har ärvt och de lever kvar, de har luckrats upp betydligt, men de lever också kvar. De sätter gränser, de sätter normer som kan vara begränsande för både kvinnor och män, absolut. Men jag ser det inte som att män förtrycker kvinnor, eller att kvinnor förtrycker män. Jag talar hellre om kvarvarande könsroller som gör oss mindre fria än vi skulle kunna vara.
EM: Så du eftersträvar att könsrollerna försvinner?
PB: Jag eftersträvar ett samhälle där alla får vara sig själva utan att fördömas för det. Om min pojke vill ha rosa träskor på dagis ska han kunna ha det och om en flicka vill spela amerikansk fotboll trots att alla hennes tjejkompisar vill läsa tjejtidningar, ska hon inte mobbas för det. Det vanligaste kommer alltid att vara vanligast i ett samhälle, så är det. Förmodligen kommer det vara vanligare att pojkar spelar fotboll än att de går i rosa träskor. Men pojken som går i rosa träskor ska inte bli mobbad. Man ska få uttrycka sig fritt utan repressalier, vare sig man anammar ett beteende som 80 procent har eller som 1 procent har. Det ska vara tillåtet. Det kan misstolkas om man säger att man vill ta bort alla könsroller, det kan tolkas som att folk inte ska få ha ganska vanliga beteenden som ganska många vill ha utan att de tvingas till det. Till exempel när man talar om att man vill ha en jämn könsfördelning på alla platser i alla yrken, tänk om det ändå finns vissa skillnader mellan män och kvinnor som gör att vi inte får en jämn könsfördelning? Ska vi då med våld utifrån tvinga vissa män och vissa kvinnor, att ta en utbildning som de egentligen inte vill?
EM: Vad är jämställdhet enligt din mening?
PB: Jämställdhet är till att börja med lika rättigheter och lika skyldigheter. Det är grundbulten. Men man måste lägga till att det inte ska finnas diskriminering i samhället. Om man söker ett jobb ska man inte diskrimineras på grund av kön eller sexuell läggning. Det som ska avgöras är vem som är mest lämpad. Meritokrati om du så vill.
Wow! Gillar speciellt när han sa “Men pojken som går i rosa träskor ska inte bli mobbad.” För om man byter ut “rosa träskor” mot “klänning” så har man min föreställning om hur jag VILL att samhället ska vara inställda till det plagget. Jag vill att alla ska vara fria. Och istället för att säga “han kommer bli mobbad” hellre säga “det är möjligt att han blir mobbad, men självklart ska han KUNNA”. Och Jag förstår inte hur man ärligt kan säga “Nej, han ska inte kunna det” av någon anledning. Då upprätthåller man bara könsroller som är till nackdel för Båda könen.
Bildkälla. Pelle Billing.







