Att bidra med något till utsatta som har det sämre än mig själv har länge känts självklart. Men trots det har jag i princip aldrig bidragit. Tvärtom, har jag faktiskt en gång i min egoistiska ungdom tagit pengar ur en röda korset- burk, efter en insamling genom skolan. Det var förstås något jag gjorde för att jag inte helt förstod vad jag faktiskt gjorde. Vilka jag faktiskt berövade pengar från. Och vad de egentligen hade för behov – och hur viktigt det är att inte blunda för dessa problem.

Men idag är jag betydligt visare. För några månader sedan tex. köpte jag en kalender som bidrog till rosa bandet – bröstcancerforskningen. Jag har också köpt nån brosch att ha på väskan. Och det var nog allt. När jag tänker på det skäms jag faktiskt… För tänk alla gånger jag lagt mina slantar på en glass på Mc D fastän jag varit mätt, köpt choklad som jag ätit men som jag knappt njutit av på riktigt eller tappat någon krona jag inte orkat ta upp. Alla pengar som hamnat i sjön. Alla saker jag köpt men som sedan åkt upp på vinden eller hamnat i påsar i garderoben. Alla prylar som sedan gått sönder och jag inte orkat laga – och istället bara köpt nytt.

Ja, här sitter jag i välfärdslandet och slösar och så fort jag har lite extra pengar ser jag efter vilka “onödigheter” jag kan tänkas köpa. Senast i somras satt jag och funderade på hur man skulle kunna inreda hemmet, när den dagen skulle komma. Och jag skulle lätt kunna betala lite extra för att verkligen få det jag ville ha.

Ändå fanns inte motivationen till att donera. Bidra med något till någon mer behövande.
Men till vänner gör jag mer än gärna det. Jag visar gärna min omtanke.

Men nu på senaste tiden har jag mått så dåligt över så många saker att jag inte har något val än att faktiskt ge en del av vad jag har – till några som behöver det mer. Bland annat påverkade den här videon mig mest av alla:

Viewer discretion is adviced. STRONG content.

Det finns så mycket fel i den här världen vi lever i. Och egentligen kan vi inte vänta med att göra något. Du kanske tänker “men vad kan JAG göra åt saken?? Jag kan inte ändra någonting alls egentligen. Jag har inga förmögenheter och ingen egentlig makt” och det kanske stämmer. Men inte helt. Du har makt. LITE makt. Du kan stödja dem som arbetar med livsviktiga frågor, och när du bidrar så gör du något. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Och då kanske du tänker “Äh, jag har bara 20 kronor, det räddar ju ingen” och det kanske också stämmer. Men om alla börjar med att ge 20 kronor skulle det komma oerhört långt. Det vet du också.

Jag brukade tänka det där med 20 kronor. Att jag hellre väntar och senare ger en större summa. Och den dagen kommer inte. Det är bättre att ge många små summor då och då än att vänta på den dagen man har väldigt mycket att ge bort. För när man väl har mycket så prioriterar man ofta annorlunda…

Förutom det var det bara ren egoism att jag väntade. Jag blundade för problemen – tänkte inte på dem. Det kanske funkar bra för dig, men inte för mig – längre.

Så jag uppmanar dig som läser att om du inte redan donerat – gör det! Om du inte är hemlös – hjälp någon hemlös! Om du har möjlighet – och det har du nog om du har tiden att sitta och läsa det här. Istället kan du bidra till tex. Rädda barnen, UNICEF, Djurens rätt, WSPA eller googla på det du anser vara en viktig världsfråga.