Monthly Archives: December 2011

God Jul!!

Liksom, Jag hoppas att du får en trevlig och mysig Jul med dina nära och kära. Att du ska vara någonstans i trygghet omgiven av god mat och förhoppningsvis får se många paket öppnas idag. Själv ska jag till min mormor med barnen och fira med släkten här. Det enda som saknas är min man som jag älskar väldigt mycket.

Jag vill speciellt önska en riktigt God Jul till dem som INTE har det så bra. Till er skänker jag min tanke, och framtida engagemang. Alla ni som inte har tak över huvudet. Alla ni som firar ensamma och önskar någon ringde. Ni som går hungriga och inte har råd med ens pepparkakor. Ni som inte ens är trygga nog att fira Julen. Jag önskar er allt Gott även fast det är en bit ifrån.

Här kan du hjälpa utsatta i Stockholm.

Klicka vidare på “stöd oss”.

Jag tror att barn, precis som vuxna, vill kunna känna kontroll över sig själva och sitt liv. Att de känner starka negativa känslor i samband med situationer som kränker deras integritet. Tex. om man matar ett barn som försöker kontrollera sitt matintag genom att hålla munnen stängd. Eller ett barn som skriker om man håller fast det. Eller ett barn som försöker skydda sin självkänsla genom att kolla bort när det får en utskällning

Jag tycker att man i så stor utsträckning det bara går – ska låta deras kroppar och själ vara intakta. Osårade. Det känns givet att vi måste ta i dem, även när de inte vill, som när de är bara spädbarn men även äldre. Tex. barnet som inte vill bli buret av en viss person, ifall ingen annan är där och situationen kräver det. Eller barnet som försöker slingra sig ur handen intill vägkanten.
Så jag håller med om att ibland kräver situationen ett slags ofredande för individens säkerhet och överlevnad.

Men att i övrigt försöka undvika just de där situationerna, och att respektera barnets gränser. Att lyssna på barnet som säger “Nej!” när vi ber dem krama släktingen. Det är viktigt att vi inte skuldlägger och säger att “så gör man, även fast man inte vill. Att om en vuxen vill något – då lyssnar man och lyder.”  Att man inte ska ifrågasätta. För hur ska vi då förbereda barnet inför otäcka situationer, som att kanske stöta på en vuxen som vill utnyttja barnet sexuellt? Det är bättre att lära barnet om respekt för sig själv, och den egna kroppen.

För att inte gå in på ytterligare sidospår ska jag nu gå direkt till det jag ville säga med detta inlägg: Jag är mot det mesta vad gäller kropps-modifiering på barn och all form av fysisk och psykisk misshandel. Det spelar ingen roll hur mild misshandeln är, så länge det ändå är misshandel. Det var kroppen jag tänkte inrikta mig på nu:

Jag är mot:

- Att ta hål i öronen på små barn som inte är gamla nog att kunna välja detta själv, muntligt. Att ta hål i öronen på barn som inte är gamla nog att se konsekvenserna av ett sådant val eller har förmåga att ta hand om rengöring och sådant själv. Att ta hål i öronen på barn som skulle kunna hamna i situationer där själva örhänget försätter dem i fara, tex. kan råka fastna och sedan inte hantera den situationen korrekt.

- Könsstympning och omskärelse på alla människor som inte fått detta valet själv i en lämplig ålder.  Det vill säga alla barn.

- Att på alla barn förändra deras kroppar på ett onaturligt sätt (ett naturligt sätt är tex. att klippa tånaglarna eller klippa håret…) som tex. förlänga halsen, tatuera, förkorta fötter m.m.

- Att skada barnens självkänsla genom att tex. förändra dem på andra sätt också såsom make-overs, böja ögonfransarna, noppa ögonbrynen m.m. när det från början inte kommit från dem själva.

- Att på vilket barn som helst göra en fysisk förändring som är oåterkallelig eller som ger men (tex. ärr) för livet. [hål i öronen kan ge kraftig ärrvävnad, infektioner m.m.]

Här finns en sammanfattning av barnkonventionen som FN skapat. Och nedan några av punkterna jag tycker är relevanta till ämnet:

3e punkten:

Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.

12e punkten:

Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör henne/honom. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.

19e punkten:

Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.

37e punkten:

Inget barn får utsättas för tortyr, annan grym behandling eller bestraffning eller dödsstraff. Frihetsberövande av ett barn ska ske i enlighet med lag och får endast användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid.

Det finns dem som tycker att det med hål i öronen bara är en “så liiten sak att bry sig om i förhållande till tex. svälten i Afrika.” Och det stämmer att det är en liten sak i den jämförelsen. Men det är inget som säger att man BARA kan bry sig om de stora frågorna utan det är fullt möjligt att vara engagerad i både små OCH stora frågor.

“Det spelar ingen roll vad du tycker” är annars budskapet man sänder.

/M – utger mig inte för att vara någon expert men berättar gärna mina egna åsikter som dem är just nu.

För flera år sen såg jag en video. Det var, innan jag såg det kinesiska barnet som blev överkört och ignorerat, det värsta jag sett. Det är en fruktansvärd film på hur djur blir behandlade på ett sätt jag knappt kan beskriva. Det är tortyr. Och inte helt förvånande – I Kina.

Wiever discretion adviced. Animals skinned alive.

Det står på den HÄR PETA (People for the Ethical Treatment of Animals) – sidan mer information kring bakgrunden, vad som gör att detta händer och vad man kan göra själv för att bidra till en förändring.

Såhär står det bland annat:

On these farms, foxes, minks, rabbits, and other animals pace and shiver in outdoor wire cages, exposed to driving rain, freezing nights, and, at other times, scorching sun. Mother animals, who are driven crazy from rough handling and intense confinement and have nowhere to hide while giving birth, often kill their babies after delivering litters.

The globalization of the fur trade has made it impossible to know where fur products come from. China supplies more than half of the finished fur garments imported for sale in the United States. Even if a fur garment’s label says it was made in a European country, the animals were likely raised and slaughtered elsewhere—possibly on an unregulated Chinese fur farm.

Och jag avstår med lätthet därför att köpa päls. ALL TYP av päls, även sån som ska vara oäkta (om det inte är synligt fejk) från ALLA ställen. Just för att man inte vet. Så viktigt är det inte för mig att se fashion ut.

Hänvisar till PETA.

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Foto:UNICEF

Igår för jag en några-dagar-för-tidig-julklapp av min vän Annie. Hon måste på något mirakulöst sätt snappat upp mina känslor för det här med välgörenhet för när vi varit på H&M kom hon ut därifrån med ett kuvert till mig.

“Här!” sa hon (eller nått liknande) och jag tittade på kuvertet lite fundersamt. Nämen? Skulle jag få ett presentkort? Vad kul! Och så insåg jag att jag hade kommit fram till vad det var innan jag öppnat det, så jag funderade på hur jag skulle kunna se överraskad ut ändå.

Till min förvåning var det en ännu bättre present!

“Du har fått ett paket med 13 skrivböcker och 13 pennor. Det har skickats till barn som verkligen behöver dem.  Att ge barn grundutbildning är en av de viktigaste insatserna för att ett land ska utvecklas. En enkel blyertspenna kan ge barn en möjlighet till utbildning och därmed en väg ur fattigdom. Pennorna används över hela världen i skolor som UNICEF stödjer.  Tack vare den här gåvan kan vi ge fler barn möjligheten att lära för livet.” Stod det inuti.  Och på baksidan stod det:

“UNICEF kämpar för alla barn världen över. I regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar gör vi vårt yttersta för att varenda unge ska få sina rättigheter tillgodosedda. Vi ser till att barn får vaccin, medicin, hälsovård och rent vatten men också utbildning och skydd mot våld och övergrepp. Vill du veta var din och andra gåvor hamnar? … …eller gå in på http://unicef.se/rapport.”

På deras hemsida hittar ni fler julklappar.
Även på deras facebook kan man skicka julklappar till andra facebook-vänner med SMS.

Jag skänkte precis en liten summa från mitt bank-konto. Det blev allt jag hade på kontot (resten har jag kontant.) Inspirerad av min vän Annie som gjorde detsamma häromdagen. I sin tur kan jag tänka mig att hon blev inspirerad av mig när jag pratade om donationer.

Jag tänker inte bry mig om att jag bara gav ynka 20 kronor. För någon annan är det kanske inte så ynka. Lika lite som jag tänker bry mig om ifall någon tycker den här bloggen blivit tråkig, bara ger en dåligt samvete och blahablaha. So be it.

För övrigt så pratade jag med en person i min närhet om det här med att skänka pengar. Jag frågade bara “skänker du?” och personen ifråga svarade bestämt att det hade denne slutat med på grund av att man inte vet var pengarna tar vägen, att vissa organisationer tar pengarna själva eller lägger på fel saker. Framför mig såg jag hur alla började tänka så och INGEN fick NÅGOT. Hellre i så fall att alla skänker, och att åtminstone några pengar hamnar rätt.

Att bidra med något till utsatta som har det sämre än mig själv har länge känts självklart. Men trots det har jag i princip aldrig bidragit. Tvärtom, har jag faktiskt en gång i min egoistiska ungdom tagit pengar ur en röda korset- burk, efter en insamling genom skolan. Det var förstås något jag gjorde för att jag inte helt förstod vad jag faktiskt gjorde. Vilka jag faktiskt berövade pengar från. Och vad de egentligen hade för behov – och hur viktigt det är att inte blunda för dessa problem.

Men idag är jag betydligt visare. För några månader sedan tex. köpte jag en kalender som bidrog till rosa bandet – bröstcancerforskningen. Jag har också köpt nån brosch att ha på väskan. Och det var nog allt. När jag tänker på det skäms jag faktiskt… För tänk alla gånger jag lagt mina slantar på en glass på Mc D fastän jag varit mätt, köpt choklad som jag ätit men som jag knappt njutit av på riktigt eller tappat någon krona jag inte orkat ta upp. Alla pengar som hamnat i sjön. Alla saker jag köpt men som sedan åkt upp på vinden eller hamnat i påsar i garderoben. Alla prylar som sedan gått sönder och jag inte orkat laga – och istället bara köpt nytt.

Ja, här sitter jag i välfärdslandet och slösar och så fort jag har lite extra pengar ser jag efter vilka “onödigheter” jag kan tänkas köpa. Senast i somras satt jag och funderade på hur man skulle kunna inreda hemmet, när den dagen skulle komma. Och jag skulle lätt kunna betala lite extra för att verkligen få det jag ville ha.

Ändå fanns inte motivationen till att donera. Bidra med något till någon mer behövande.
Men till vänner gör jag mer än gärna det. Jag visar gärna min omtanke.

Men nu på senaste tiden har jag mått så dåligt över så många saker att jag inte har något val än att faktiskt ge en del av vad jag har – till några som behöver det mer. Bland annat påverkade den här videon mig mest av alla:

Viewer discretion is adviced. STRONG content.

Det finns så mycket fel i den här världen vi lever i. Och egentligen kan vi inte vänta med att göra något. Du kanske tänker “men vad kan JAG göra åt saken?? Jag kan inte ändra någonting alls egentligen. Jag har inga förmögenheter och ingen egentlig makt” och det kanske stämmer. Men inte helt. Du har makt. LITE makt. Du kan stödja dem som arbetar med livsviktiga frågor, och när du bidrar så gör du något. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Och då kanske du tänker “Äh, jag har bara 20 kronor, det räddar ju ingen” och det kanske också stämmer. Men om alla börjar med att ge 20 kronor skulle det komma oerhört långt. Det vet du också.

Jag brukade tänka det där med 20 kronor. Att jag hellre väntar och senare ger en större summa. Och den dagen kommer inte. Det är bättre att ge många små summor då och då än att vänta på den dagen man har väldigt mycket att ge bort. För när man väl har mycket så prioriterar man ofta annorlunda…

Förutom det var det bara ren egoism att jag väntade. Jag blundade för problemen – tänkte inte på dem. Det kanske funkar bra för dig, men inte för mig – längre.

Så jag uppmanar dig som läser att om du inte redan donerat – gör det! Om du inte är hemlös – hjälp någon hemlös! Om du har möjlighet – och det har du nog om du har tiden att sitta och läsa det här. Istället kan du bidra till tex. Rädda barnen, UNICEF, Djurens rätt, WSPA eller googla på det du anser vara en viktig världsfråga.

Jag tänker lite på det här med brott. Det är någon som utför brottet (förövaren) och någon som blir utsatt (offret). Oavsett om offret gör motstånd, inte är hjälplöst eller i efterhand får rätt så är den fortfarande ett offer. Jag ser inget fel i att kalla sig själv för offer. Däremot om man faktiskt menar ett Hjälplöst offer som aldrig förmår ändra sin situation (men som kan)… förstår jag har en mycket mer negativ klang och innebörd.

Hur som helst det här med brott.

Jag tänker på tex. våldtäkter. Att vi vet att det är flest män som våldtar kvinnor. Att det är en kvinnofråga helt klart. Och jag kommer in på en massa andra tankar så som:

- Det är viktigt att man inte glömmer att våldtäkter kan se ut på så många olika sätt. Kvinnor som våldtar män också. Våldtäkter inom homosexuella förhållanden. Våldtäkt är inte alltid bara vaginalt eller med könsorgan ens. Att ibland är det viktigt att vara öppensinnad så att man inte alltid bara pratar om våldtäkter som om att de bara fanns på ett sätt. INGET sätt att ta någon annan med våld är OK, om den inte är med på det alltså.

- Och så tänker jag på rättssystemet. Hur ibland oskyldiga blir anklagade. Och hur ibland offer inte blir trodda. Att det är synd att människor måste utsättas för den här kampen för sin rätt.

Just nu tänker jag på en kampanj som försöker lägga ansvaret hos förövaren (i det här fallet mannen) istället för offret. Och jag tycker det är bra. Visst att kanske uppfostran, arv och miljö har stor del i varför man blev en förövare. Visst att kanske offret triggade något i hjärnan hos förövaren – men ansvaret ligger i slutänden på den som faktiskt utför den felaktiga handlingen (detta tycker jag inte gäller barn f.ö.).
För jag tycker det är fel att när en kvinna blir våldtagen av en man ska behöva svara på vad hon hade på sig för kläder. Att hennes beteende eller alkoholintag ska ha något att göra med saken. För det är ju inte direkt så att en man behöver svara på hur han var när han blev rånad. Gjorde hans kläder att han såg ut att vilja bli rånad?

Såhär skriver LadyDahmer:

Jag stal idén från Happy Happy Fatgirl som i sin tur stal den här.

Svensk översättning;

Man: Hej, jag skulle vilja rapportera ett rån.
Officer: Jaså, ett rån säger du? När skedde det?
Man: Jag gick på Dundritchgatan och en man drog fram en pistol och sa: “Ge mig alla dina pengar.”
Officer: Och gjorde du det?
Man: Ja, jag samarbetade.
Polisen: Så du gav mannen dina pengar utan att kämpa tillbaka, kalla på hjälp eller försöker fly?
Man: Jo, men jag var livrädd. Jag trodde att han skulle döda mig!
Officer: Mmm. Men du samarbetade med honom. Och jag har blivit informerad om att du är ganska generös också.
Man: Jag ger till välgörenhet, ja.
Polisen: Så du har en vana att ge bort pengar.
Man: Vad har det att göra med denna situation?
Officer: Du gick medvetet ner Dundritch Street i din dyra kostym när alla vet att du gillar att ge bort pengar, och så lät du bli att slå tillbaka. Det låter som du gav pengar till någon, men att du nu känner donationsånger. Säg mig, vill du verkligen förstöra en mans liv på grund av dina misstag?
Man: Det här är löjligt!
Officer: Detta är en våldtäktsanalogi. Detta är vad kvinnor möter varje dag när de försöker få sina våldtäktsmän inför rätta.
Man: Fuck patriarkatet.
Officer: Word.

Slutligen  den där kampanjen jag nämnde ovan:

Just nu är vi (jag och barnen) på långbesök i Sverige igen. Det känns jättekul! Samtidigt krävande eftersom jag tar hand om barnen själv – som en ensamstående förälder. Två små barn under 2 år. Men helt själv är jag inte för min mamma hjälper mig väldigt mycket, och även de vänner jag träffar. Det är det bästa; att träffa vänner och familj. Framför mig har jag flera träffar att se fram emot, bland dem både julafton och nyår. Saknar min man dock väldigt mycket. Men lite distansförhållande kan göra gott också – man får verkligen tid att sakna och längta.

Det senaste som upptagit mina tankar, förutom glädjen över mina barn varje dag, är alla hemskheter som pågår i världen. Jag har insett att det inte finns så mycket att göra förutom att faktiskt bidra pengar (och annat) till dem som KAN (organisationer). Jag har insett att inget belopp är för litet – det är inte beloppen som är låga, utan det är antalet personer som är för få till antalet. Om alla bara skänkte sitt minimumbelopp skulle det ändå ge rikliga mängder.

Jag har insett det sorgliga i att vi alla är omringade av empatilösa människor. Dem finns överallt, men kanske mer på vissa ställen. Jag har insett att Kina har ett styrsätt som inte är så bra för människan. Samtidigt har jag insett det glädjande i att alla också är omringade av människor fulla med empati och kärlek. Just här där vi bor tar vi i alla fall generell sett hand om varandra. Det glädjer mig.

Jag kommer blogga mer om vad man kan göra för att förändra världen, att man inte behöver vara en hjälte för att göra det. Att bara små saker; som att så ett frö i någons hjärna; att bara väcka en tanke kan göra stor skillnad. Många bäckar små – Tillsammans kan vi göra mycket.

Jag kommer ändå inte ha så mycket tid att skriva om min vardag, därför får ni ändå lite av mitt engagemang. För just nu är detta saker jag är engagerade i. Hur andra har det. Och om hur människor tänker och agerar. Världen Behöver bli bättre. Jag börjar med det här inlägget och skapar en helt egen ny kategori “En bättre värld”.

Så därför uppmanar jag först alla att tänka på världen som helhet. Både nationellt och internationellt. Hur ser den ut? Egentligen?