-
Hej och Välkommen! Jag heter Mariel, och kommer ursprungligen från Chile men är uppväxt i Sverige. För tillfället bor jag i Norge med min man och två barn. Det som intresserar mig är vänskap, familjen, barn, självkänsla, breddning av könsroller, jämställdhet, kropp och själ. Mina åsikter är på inget vis "sanning" och jag är långt ifrån någon expert. Men jag tror helt på det jag skriver och jag hoppas att kanske någon finner det givande att läsa. All text kanske inte passar alla, men en del text kanske passar några. Vill också varna för att jag bloggar i perioder, ibland mycket och ibland lite. Kommentera gärna inlägg som du finner intressanta på ett eller annat sätt. Jag svarar på i princip alla kommentarer! Vill du läsa mer om mig och mitt bloggande så klicka på "About" i översta menyn. Mvh M
Categories
-
Recent Posts
Recent Comments
Monthly Archives: November 2011
Att planera allt och samtidigt vara impulsiv
Jag är en sån där som gärna vill PLANERA! Inför shoppingturer gör jag gärna en liten lista på vad det är jag ska ha. Sen om det blir lite mer eller mindre spelar ingen roll, det är själva planeringen som ger mig trygghet. Inget sker helt utan kontroll liksom. Och det är ju rätt bra, eftersom jag samtidigt är lite av en impulsiv shoppaholic. Det enda som håller kvar mig är just den där planerar-sidan hos mig.
Detta är scenariot jag ser framför mig: Jag har just hittat tusen kronor på gatan. Min första tanke är “YES, nu kan jag handla för tusen kronor extra. Jag kan lägga det på nonsens utan dåligt samvete eftersom det är pengar jag aldrig egentligen tänkt lägga på annat.” Min andra tanke “Just därför borde jag kanske nu resonera KLOKT och göra något Vettigt av denna tur som drabbat just mig. Bäst att det inte går till spillo på något onödigt.” Och så tänker jag helt frenetiskt på vad det är jag faktiskt BEHÖVER och kommer fram till att 1. Det jag faktiskt behöver har jag ju redan budgeterat. Andra kronor skulle alltså redan läggas på dem. 2. Egentligen behöver man ju faktiskt ingenting. Inte om man jämför med fattiga personer i kaos-länder där krig och naturkatastrofer inträffar. Och allt detta resulterar i en liten konflikt i min hjärna. Det slutar med att 500 kr går till saker jag ändå tänkt köpa alternativt till nonsens. Och 500 kr sparas till jag hunnit överväga klokt vad dem ska gå till. I slutänden blir det alltså ganska bra ändå.
Um. Så vad var det jag ville komma fram till?
Jo, i somras var det nämligen så att jag konstaterade bittert att jag nog inte hälsar på Sthlm trots allt. Trots att jag planerat det. Jag orkade helt enkelt inte och så var det något med ekonomin. Men det slutade med att jag lite impulsivt åkte ändå (men jotack det var jävligt jobbigt fysiskt).
Och nu till jul blev det lite samma sak. Vi konstaterade att det blir nog för jobbigt i förhållande till ekonomin och tiden vi skulle spendera där. Men nu kände jag lite impulsivt att det kanske går att lösa ändå. Jag kan ju faktiskt kanske kanske kanske åka själv! Med ett (och då över en helg) eller två (och då över lite längre tid) barn.
Bra va!? Jag vet ju att sthlm saknat mig. Eller…
Lite lättare och lite svårare
Idag var det fullt upp hela dagen!
Det började med att Antonio ville vara vaken lite på natten när jag mest ville sova. Han tyckte 05 var en lämplig tid att gå upp. Men lagom tills han somnade om så vaknade Vincent. Trött som tusan så hade vi en fin början på dagen, med frukost, eldande i kaminen och lek. Antonio sov tungt under hela förmiddagen. Jag passade på att duscha Vincent, klippa hans hår (!) och dammsuga. Började även städa i köket och skulle precis äta lunchen när Antonio vaknade. Då började den lite svårare delen av dagen, då Antonio ville äta och bli blöjbytt på om vart annat. Han sov bara korta stunder, så jag hann inte med så mycket innan B kom hem från jobbet.
Så, under morgonen var det lätt att vara tvåbarns-mamma. Ena sov ju och då var jag hur energisk som helst. Väldigt närvarande. Men senare under dagen var det svårare än att ha bara ett barn (förstås…) och man blev ju lite utmanad. Äta och amma samtidigt. Amma och natta Vincent samtidigt. En timmes sömn för alla samtidigt blev det i alla fall… för Vincent totalt två. Förresten, måste poängtera att med lite “lättare” så jämför jag med graviditeten. Och med lite svårare jämför jag med att bara ha ett barn (men inte vara gravid) 
Slutsatsen blir nog att oavsett om man har ett eller två barn upplever JAG att graviditeten är svårast oavsett. Hittills – i alla lägen. Men så e ju plutt bara tre veckor, allt kan förändras.
Mm juste vi var ute en stund på morgonen också 
Ett av de bästa köpen sen vi fick barn: babyvakten.
Jag och min lilla groda 
Poopi poopi
Förresten så vill jag också dela med mig av en händelse som inträffade idag för inte alltför länge sedan. Det var min son Vincent som bajsade i pottan. Han gick visserligen inte dit självmant, utan jag gick bara dit med honom när han tittade på mig och sa nått och såg ut att vilja bajsa. Först satt han på den vanliga toasisten men jag tror det var såpass nytt för honom att han slutade vara toanödig. På pottan däremot har han suttit många gånger, också i andra sammanhang, så där kunde han väl slappna av.
OK, nu märker ni att jag e värsta bajssnackaren Men hur som helst. Det var allt jag ville säga.
Han bajsade i pottan.
Att ta hand om två barn själv
Nu har B börjat jobbet igen och jag är inne på andra dagen med barnen själv. Vincent går ju inte på förskola/ barnehage ännu och det kan ta ett tag innan han får plats.
Hur det har gått? Strålande faktiskt!
Antonio sover fantastiskt bra på nätterna, vaknar bara ca var tredje timme för att äta (ammas) och på dagarna varvar han långa sovpass med maratonamningar. Under sovpassen hinner jag fixa mat (eller vänta lite nu, gjorde jag inte omeletten idag med en hungrig Antonio OCH hungrig Vincent…) och leka med Vincent.
Idag kom även en nyfunnen kompis hit, som är gravid, på besök och det var jättetrevligt. Vi pratade om graviditet, förlossning och barn och lite sådär Och genast känns det inte alls så farligt att bo här i Sortland, den lilla hålan. Kanske kan man faktiskt starta ett liv här, få nya vänner, jobb och känna sig Hemma här. Kanske. Jobbigast är ju bara att vänner och familj som jag saknar i Sverige inte kan tänka sig att flytta hit. 
;P
En bra sak med dessa två dagar också är att Antonio har påbörjat sitt långa sovpass runt halv två, vilket tajmar Vincents sovstund som börjar två. Så det har inte varit några problem med att natta Vincent. Det hade säkert inte varit nått problem annars heller, för som imorse vid halv åtta var jag inte redo att gå upp och då fick jag amma samtidigt som jag fick Vincent att somna om till nio. Inga problem.
En av anledningarna till varför jag ville ha ett till barn; syskonkärlek.
