-
Hej och Välkommen! Jag heter Mariel, och kommer ursprungligen från Chile men är uppväxt i Sverige. För tillfället bor jag i Norge med min man och två barn. Det som intresserar mig är vänskap, familjen, barn, självkänsla, breddning av könsroller, jämställdhet, kropp och själ. Mina åsikter är på inget vis "sanning" och jag är långt ifrån någon expert. Men jag tror helt på det jag skriver och jag hoppas att kanske någon finner det givande att läsa. All text kanske inte passar alla, men en del text kanske passar några. Vill också varna för att jag bloggar i perioder, ibland mycket och ibland lite. Kommentera gärna inlägg som du finner intressanta på ett eller annat sätt. Jag svarar på i princip alla kommentarer! Vill du läsa mer om mig och mitt bloggande så klicka på "About" i översta menyn. Mvh M
Categories
-
Recent Posts
Recent Comments
Monthly Archives: November 2010
Vinterkylans situationer
Nu på senaste tiden har jag försökt förbereda mig på vinterkylan så mycket det bara gått. Den nya åkpåsen från bugaboo var rätt dyr men var den enda jag kunde hitta som passade måtten på spännena i vagnen (babytravel milano). Min tanke är att komplettera med en overall så att det är lätt att stå emot kylan även när jag tar upp honom av olika anledningar. 
Men jag valde att vänta med inköpet av overallen dels för att han är mellan två storlekar (eller iaf mycket snart kommer vara) och för att han kanske ändå får någon nu i julklapp. Men det var nog inte så bra, för jag underskattade vikten av att vara totalt superklädd från topp till tå och att varje minut gör kroppen kallare. Det låter så självklart när jag skriver det nu, men jag trodde att min provisoriska lösning skulle hålla måttet. Men “utetofflorna” som hör till en annan overall föll bara av och flera lager av strumpor under det blev fuktiga. Även om det bara var en liten stund räckte det för att han skulle bli iskall och skrika, och jag varm blev av stress och därmed ännu mer oförstående.
Alltså, vi var ute med barnen, jag och Hanna, och det var då han plötsligt skrek för att han frös. De hade åkt pulka tillsammans, och några få minuter suttit i snön. Tofflorna åkte av och strax efter det började jag röra mig hemmåt. Vid tågstationen var han otröstlig och jag är så tacksam över att en dam hjälpte mig under tiden på tåget. Många vänliga personer försökte säga sina teorier om varför han var ledsen… men jag blev inte klokare för det.
Totalt 40 min från första gnället så kom vi hem och jag satte ner honom i ett bad som värmde upp honom. Då sken han upp som en sol! 
Min lille plutt… att jag inte kunde förstå! Jag bytte såklart hans strumpor till ett par extra torra, men jag tror det redan var för sent då.
En fin bild på när de åker pulka i alla fall 
Bianca ligger på Vincent Den dagens lärdommar: Inte en kroppsdel får bli minsta fuktig inte ens en minut! Tiden går dessutom snabbare när man är ute och har kul… men samtidigt så behövs inte lång tid för att kylan ska tränga igenom kläderna. Så igår beställde jag hem en overall i stl 86 även fast han lutar mer åt 80 nu! Dessutom, om släkten ger overaller så gör det ju aldrig något att man har flera!
Försöka bli gravid
Det är inte fullt så enkelt som jag kommer skriva nu utan det innehåller ett större känslointervall och kanske mer förklaringar än vad jag kan återge. Men jag vill bara säga kort vad det innebär för mig; att försöka bli gravid. För det här är nytt för mig… förra gången “bara blev” det så
Men nu, i och med ett ‘misslyckat’ försök så har själva Försöken blivit en kategori i mitt liv.
För mig går processen till enligt följande:
1. Att jag utifrån min mens ta reda på när jag har ägglossning. Det gör jag på familjeliv men går att göra på många andra sätt!
2. Kanske tar ett ägglossningstest när dagen närmar sig
3. Biet befruktar blomman… mer än en gång…
4. Dags att vänta…! Nu i efterhand så tror jag nog att jag fick en sk. fästblödning… dvs. att man blödder pytte i och med att ägget fäster i livmodern! Inte att förglömma: folsyra-tabletterna intas.
5. Jag brukar invänta BIM (beräknad icke mens-dagen) för att göra ett graviditetstest!
Nu har jag beställt hem lite billiga test, bara för att jag ska ha råd att ha flera. Skulle något graviditetstest visa sig vara positivt skulle jag nog köpa hem ett dyrare också, säkert med veckoindikator. Är det också positivt så 6. Tar jag kort på testet och blir jätteglad trots missfallsrisken, och 7. Berättar för mig omgivning.
Jag förstår att många vill vänta med att berätta. Jag hade tex. berättat för min mamma samma dag som jag fick ett positivt test – och några dagar efter ringde min moster för att gratulera varpå jag berättar att jag fått ett tidigt missfall. Det är helt förståeligt att många vill undvika en sån situation. Men jag är inte en av dem… Själv så mår jag “bättre” av att inte bära på en sorg ensam. För det är ju en sorg att förlora det (någon) man vill behålla. Och jag trivs också med att tillåta mig själv bli glad för tidigt, även om det kanske är i onödan…
Mitt test som visade positivt dagarna innan missfallet, på BIM-dagen. Vägen till plusset är inte lätt alla gånger… och inte heller då är något 100 % säkert. Men å andra sidan är ju typ inget det! Man får bara njuta av det som faktiskt går vägen, och hålla tummarna.
I skrivande stund
Ungefär samma tid igår gjorde jag samma sak: kollade när Vincent ligger i sängen och leker för sig själv. Ibland tar det en mindre evighet att natta honom. Hundra saker som ska göras innan han till slut somnar; byta om till pyjamas, borsta tänderna, om han är hungrig så äter han, rengöras efter det, bäras lite, sitta i vardagsrummet med oss, bäras igen, busas med, släcka lamporna, bäras… prova lägga ner honom i sängen, se på när han leker, umgås, bäras… och TILL SLUT somnar han.
Nu föll han ner lite i sitt täcke, och gav ifrån sig en gäspning. Tänk om han skulle somna helt självmant i sängen medan jag skriver här… hur underbart vore inte det?
Inte världens tydligaste bild men man ser i alla fall hur han ligger i sin säng Vaken.
Vad stor han har blivit… igår blev han 9 månader. Hans nio-månaders-vanor: Han brukar sova runt 7½ h i sträck, och efter att han vaknat och ätit lite sover han ca 2 h till. Under dagen sover han 1-2 h. Så det är ju mycket vakentid med honom jämfört med förut… Vilket känns både kul och lite jobbigt. Han äter färdiggjord mat, hemlagad och väldigt ofta äter han saker från vår tallrik. Det är så skönt att han har slutat amma. Men fortfarande är det mig han söker (kräver) när han blir väldigt hungrig eller trött.
Nu gör han blåsljud på sängkanten….och där kom gnället. Gotta go!
Början till Någon
Jag är så glad över Vincent. Ibland kollar jag tillbaka på gamla bilder, gamla ultraljud och de första bilderna på honom. När han bara var en liten klump med armar. Jag brukar tänka att även fast han var så liten, och kanske inte tänkte/kände särskilt mycket så var det Han. Redan från början, när han var ett embryo så var det Han. Han var den Någon som skapade illamående, och som senare sparkade mig inifrån…
Så trots att det kanske nu är bara är en millimeter till embryo jag förlorar, så kan jag inte hjälpa att jag känner: att jag mister min “början till Någon”. Komplicerad mening…
Det blodet som kom har bara fortsatt att rinna… och det slutar inte… det bara rinner och rinner precis som mens… fast med klumpar. Hemmet till embryot bara försvinner helt, och bland klumparna undrar jag om en av dem är .. just Den…
Idag är det babysim men jag har ingen lust att sjunga ramsor och vara glad när jag känner mig helt tom och likgiltig. Istället ska familjen shoppa lite, vi åker till Heron City och inne på IKEA tänkte jag fokusera på annat. Och kramas med familjen <3
Ett andra positivt graviditetstest MEN…
Denna oro alltså! Först att jag säkert inte skulle bli gravid. Man kunde bara hoppas. Testet visade positivt, men (och sluta läs här om du är sekret-känslig) brunaktiga flytningar gjorde att jag ville vänta ett par dagar och ta ett nytt test. Så det gjorde jag. Ett test senare som visade att jag var gravid gjorde mig jätteglad. Flytningarna hade ju upphört också. Jag nästan såg fram emot att känna mig lite gravid också, med illamående eller trötthet. Jag kände ju ingenting.
Men strax efter att jag berättat för en del familj och vänner om att jag är gravid, och att det förstås är väldigt tidigt och att risken för missfall är ganska hög… så börjar jag blöda med värk – liknande mensvärk. Oron har kommit tillbaka och jag kan inte göra annat än att hoppas att detta sen är något jag kommer se tillbaka som “vad onödigt att jag oroade mig när allting gick så bra ”.
Visserligen är jag glad att OM det skulle bli ett missfall är det lättare att hantera nu än senare. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att förlora sitt barn i slutet av graviditeten, eller strax efter födseln. Det är såklart jobbigt i tidigt skede också, men jobbigare senare.
Jag ska försöka leva på det sista hoppet nu, och bara hoppas att min oro är obefogad.
Jag vann!! Oki-doki-tävlingen
En något annorlunda vår
Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Vad gjorde mina hjärnceller egentligen? När alla andra anmälde sig till skolkurserna i vår så… satt jag och kollade på tv eller? Plötsligt igår och idag insåg jag att 1. Imorgon fyller min man år (JISSES LIKSOM…) och 2. Sista anmälningsdagarna till vårterminen var i oktober. Visserligen var just den kursen jag ville på inte ens i vår, utan nästa höst… men mitt andrahandsval i stockholm har nu gått mig förbi.
Så vad ska jag göra i vår? Med förhoppning om att bli gravid så känns det inte alltför lockande att börja jobba. Men den här gången tänker jag nog försöka ändå. Det känns som att alla andra tycker man är en dagdrivare annars… För att vara gravid räknas inte som en sysselsättning – det ger inga pengar. 
Och som det ser ut nu kommer jag nog bli det… om inte den här månaden så kanske nästa. Men jag hoppas… Testet visade ett svagt plus……
Och så ska Vincent börja på förskola? Frågetecknet är mest en symbol för min förvirring angående det. Är han redo? Hur mycket ska han vara borta? Hur väljer jag en? När ska jag senast ansöka? Måste absolut ta tag i det där snart känner jag. Kanske att vi kan promenera runt lite i området och besöka platser jag gillar.
Hur är dina vår-planer?
Önskelista? schysst
Bah! Jag tar mig för pannan och borrar in den i hjärnan i förhoppning om att min hjärna ska vakna till liv och börja producera en vettig önskelista nu till julen. Inte för att jag tänkte be om en massa presenter (för en gångs skull) utan för att jag tänkte ge mig själv lite presenter. Vad vill jag ha? EXAKT? Jag vill inte bara önska mig en dator, utan jag vet efterfråga modell, prisklass osv.
Sen undrar jag såklart vad min omgivning vill ha? Ingen kommer med en konkret och perfekt önskelista. Alla säger “det behövs inget” eller säger något gratis. Jag tycker om att de uppskattar gratis presenter, men gratis gåvor ger jag i vanliga fall också ju Jag ger Alltid med hjärtat. Men för en gångs skull vill jag öppna plånboken lite också…
Jag skulle önskat att alla listade upp såhär exempelvis:
MIN ÖNSKELISTA Julen 2010
- – Rutiga tofflor, Åhléns 199 kr (länk / bild)
- – Soffa 4-sits, Ikea , namn på soffa , Kungens Kurva
- – halsband (länk) 40 kr
En önskelista där man tydligt ser VAD, vilket pris, Var man kan köpa och utan inbördes ordning såklart! Jag brukade göra sånna listor förut… fram till nu då eftersom jag knappt vet vad jag vill ha
Om du fick önska dig En sak nu, vad skulle det vara?
Vintertider och tankar
Nu märks det verkligen att man närmar sig den hårda vintern med stormsteg. I veckan var hela familjen sjuka, och jag fick för första gången uppleva hur det är att ta hand om ett sjukt barn samtidigt som man är sjuk själv. Jag beundrar verkligen ensamstående föräldrar för vad de egentligen klarar av.
Förutom magsjuka så gick vår vagn (babytravel milano) sönder på ica! En bult lossnade och Vincent fick bäras hem (en kort sträcka som tur var.) Vagnen ska lagas men jag börjar se mig om efter en ny vagn… trots att mina förhoppningar är att vi ska Behöva skaffa en syskonvagn senare
Så ja, med förhoppningar om en ny graviditet och en ny vagn (kanske en Emmaljunga Nitro City? Någon av er bloggläsare som kan kommentera om den?) går vi in mot kallare väder och vind. Åkpåse och min milano blir jag ju inte klok på. När det gäller fästena för bältena alltså…
Håller på att drömma mig bort också vad jag vill köpa kring jul… kanske ska man pass på att köpa en ny dator i mellandagarna? Och vad ska det köpas i julklappar till familjen och nära vänner? Jag orkar INTE stressa runt med det i sista minuten! Så fram med papper och penna och göra sina hederliga listor
/Mariel
ps. Jag ammar förresten fortfarande inte Fast att få han att somna har ändrats några gånger sen senast, och det jag skrev om att jag brukar tända en röd lampa gäller inte alls: släckt gäller. Så idag köpte jag mig en liten cider att fira amnings-slutet… ds.
Nu har amningen upphört 100 %
Det känns fortfarande helt overkligt. Inte hade jag kunnat ana att det skulle gå såhär fort och smärtfritt att sluta amma. Inte med tanke på hur mycket han avskydde flaskan förut, och att han jämt kravlade sig till mina bröst så fort hunger eller tröttheten slog till. Äntligen har jag nu min kropp helt ifred och kan ha på mig vilka kläder som helst!
Jag ska dela med mig till er hur detta har gått till. Från det att han helammades som spädbarn till att nu nästan 9 månader inte ammas alls. När jag skriver hur han somnar nattid innebär det alltså att han somnar OM efter att ha vaknat 1-3 ggr per natt av olika anledningar. I början för att han var hungrig kanske, nu för tiden av vana kanske?
MAT-SOV-VANOR
0 dagar – 2 veckor
Han dricker ersättning ur mugg mestadels + ammar någon gång om dagen
somnar av sig själv efter måltid
Redan från början vägrar han napp
2 veckor- 4 månader
Ammas heltid
Somnar dagtid av att vaggas i famnen
Somnar nattid efter amning
Ibland får han ersättning genom flaska; motvilligt och turbulent
4 mån – 6 mån
Börjar äta smakportioner
Somnar dagtid av att bäras eller ammas, vill inte vaggas i famnen. Bäras innebär att vara i min famn medan jag vankar fram och tillbaka.
Somnar nattid efter amning
Ibland får han motvilligt ersättning genom flaska (dagtid)
6 mån – 8 mån
Äter vissa dagar 2-3 mål mat
Andra dagar ammas han helt, när vi båda varit förkylda tex.
Somnar dagtid antingen självmant i vagnen eller efter amning, ibland av att bäras
Somnar nattid efter amning, försöker ibland att bära honom till sömns men jag ger ofta upp efter en ~10 min när han bara blir gnälligare. Bäras innebär att jag har på vad jag kallar “nattbelysningen” (röd lampa). Är det mörkt ser han inget om han öppnar ögonen och blir bara gnälligare. Men vill inte ha den vanliga gula lampan…
Vi försöker introducera välling vilket han verkar tycka om men gillar inte flaskan
Nu hittar vi äntligen också en grötsort han uppskattar
8 mån – 8½ mån
Äter mer och mer mat, börjar tycka om välling; ammas morgon och innan läggdags dagtid, och ibland som ‘dryck’ när vi är hemifrån
Somnar dagtid antingen självmant i vagnen eller efter amning, ibland av att bäras
Somnar nattid efter amning eller av att bäras, beroende på vad han vill och om jag ens orkar försöka
Vi provar en ny flaska och ur den äter/dricker han ur aptit
8½ mån (nutid)
Äter enbart mat, välling morgon och kväll ingår i rutinen, vatten är dryck
Somnar dagtid antingen i vagnen eller av att bäras
Somnar om nattid av att ligga i sängen och masseras/buffas eller av att bäras. Ibland behöver jag inte ens ta upp honom ur sängen eller tända lampan. I annat fall tänder jag “nattbelysningen” och lägger honom i den stora sängen.
SUMMERING
Jag började med att amma mindre på dagarna genom att introducera annan mat alltmer.
När vi väl hittade en flaska och välling-kombination han gillade fungerade det att sluta amma under Frukost och Sista Målet för Dagen.
Nattamningen ville han enbart fortsätta med för att kunna somna om/ komma till ro igen – en process jag ersatte med att bäras till att börja med, därefter att massera och buffa (liggandes på sidan med kudden intill).
Jag tror att detta har gått så bra för att jag gjort det stegvis och inte slutat med något abrupt. I början Gav Jag Med Mig alltså – dem gånger jag försökte bära honom till sömns – men det är själva försöken i sig som vant honom tror jag.
2 tillfällen har han varit svårare att natta (med bära/buffa-teknikerna) och var väldigt ledsen i kanske 40-60 min, och då var jag såklart nära på att börja amma igen… men plötsligt somnade han ändå i min famn eller i sängen.
Kommentar?
