Hej och Välkommen!
Jag heter Mariel, är 23 år & bloggar från norra Norge. Det som intresserar mig är vänskap, familjen, barn, självkänsla, breddning av könsroller, jämställdhet, kropp och själ. Mina åsikter är på inget vis "sanning" men jag tror på det jag skriver. Kommentera gärna inlägg som du finner intressanta på ett eller annat sätt. Jag svarar på i princip alla kommentarer! Vill du läsa mer om mig och mitt bloggande så klicka på "About" i översta menyn. Mvh M

Fråga på
Du kan också maila mig på mixifamily@live.com alternativt genom att klicka på brevlådan (om du har tex. windows Live Mail/ Outlook Express):
Categories
-
Recent Posts
Recent Comments
- Dan on God morgon kompis!
- Mariel on Lurigt väder
- Mariel on 17e maj – Norges nationaldag
- Mariel on 17e maj – Norges nationaldag
- Mariel on Mina barns integritet online
- Mariel on Lite kaffe och massa te?
- Mariel on Barn som exponeras på nätet
- Hanna on 17e maj – Norges nationaldag
- FumikoFem on 17e maj – Norges nationaldag
- Hanna on Mina barns integritet online
- Hanna on Lite kaffe och massa te?
- Hanna on Barn som exponeras på nätet
- Mariel on Barn som exponeras på nätet
- Hanna on Barn som exponeras på nätet
Monthly Archives: August 2010
Vi har tre bilar just nu typ
Min man är ju en bilfantast, och jobbar med det också. Det måste jag säga är anledningen till att vi har tre bilar just nu. Det är inte för att vi har en superbra ekonomi och har råd att köpa bilar hit och dit, utan det är mest “kap” och “erbjudanden” som skapat möjligheterna. Det känns bara lite lustigt att det är så nu, det var därför jag kände mig driven till att skriva om det och visa er dem. För framöver kommer vi nog inte ha så många på en gång… inte förrän jag har körkort och tjänar tillräckligt. Dessutom måste jag ju nämna att de två nedersta ska säljas, den ena ligger faktiskt på blocket nu.
.
Denna sprillans nya bil är den vi ska använda framöver.
Det är en Volkswagen Golf GTI DSG om det är någon som undrar.
De där två sista förkortningarna är tydligen utrustning och växellådan.
.
Den här fick han så billigt att den “bara måste man ha” och det är den
bilen vi använder just nu. Det är en Volkswagen Bora V6 4motion i en rätt
speciell blå färg som ni ser. Annonsen har ni HÄR.
.
B’s norskregistrerade bil ska också säljas.
Den är inte fullt så billig som Boran. Det är en Volkswagen Golf TDI 4motion.
.
Nu vet ni lite om våra bilar. Vad har ni för bil? / Vill ha för bil?
Rekommenderar hemgjord pizza!
Ofta brukar jag välja en speciell pizza, de få gånger vi äter pizza alltså, med ananas, banan och salami på. Det brukar kosta lite extra, och inte alltför sällan blir jag besviken på hur lite de har engagerat sig i val av mängd ingredienser. Men så slog det mig häromdagen att man ju kan göra egen pizza! Visst, som småbarnsförälder känns det ibland sååå mycket lättare att bara beställa, och det är också värt de där extra tio-kronorna, men… det blir faktiskt såpass mycket över att det är skönt med rester några dagar efteråt
Jag menar att det är ju lika bekvämt det!
Det är bara att fixa fram ett recept, ev. googla, och sen köpa ingredienserna (vilka man nu vill!) och knåpa ihop sin pizza. Handla, blanda deg (eller köpa färdig), baka ut deg, lägga på grejer och sen in i ugnen. Det kan bli hur onyttigt som helst
men också lite nyttigare…
Min specialare…!
Brukar du göra egen nån gång?
Posted in Uncategorized
1 Comment
När man hittar nya guldkorn-personer
Jag och min son har verkligen haft en del förr oss på sistone. Inte bara för min skull, att det är skönt att göra saker men mycket för att han är så mycket lättare att ta hand om när det är saker som ska göras. Han uppskattar när det är mycket rörelse och liv runtomkring. Han kan falla till sömn hur lätt som helst om man åker vagn, åker tåg, moppar eller dammsuger golvet.
En sak som jag gjort är att skaffa nya bekantskaper. Genom familjeliv träffade jag en mamma som bor i närheten, och vi har haft det jättetrevligt de gånger vi har träffats! Det är jättemycket vi har gemensamt faktiskt, t.ex. det faktumet att våra partners jobbar inom bilbranschen och är väldigt intresserade av bilar. Sen har vi barn i ungefär samma ålder, hennes dotter är bara 2 månader äldre än vincent. Vi bor rätt nära, gillar båda att hitta på saker.. ja listan kan göras lång. Så ja, det kan hända att jag bloggar en del om våra äventyr framöver.
Hittils har vi promenerat (massor!!) och pratat (såklart), lärt känna varandra. Det har blivit en tripp till centrum.. och ja.. den tog tre timmar! Hade vi inte haft barn hade det tagit 20-25 min. Det lär ju säga en del om hur livet förändras när man blir ett päron.
Från vänster: Mamma Hanna, hennes dotter Bianca och min son Vincent
Reflektioner?
Posted in Vänner
Leave a comment
Gräset är alltid grönare på andra sidan?
Det har varit ett par otroligt varma dagar på senaste tiden, eller hela sommaren?! Man smälter bort. Nästan lika mycket som mitt hår. Det är så varmt när man konkar fram med barnvagnen överallt, och ut Måste man gå; på Vincents initiativ – min son på snart 6 månader. Och hade det inte varit för just barnvagnen, så hade värmen varit någorlunda behaglig, då hade man ju kanske tagit sig till stranden och bara solat ett tag, bildat lite nya fräknar.Men som det är nu längtar jag till hösten… åh underbara höst med svalkande vindar, mjuka koftor (som jag ska blogga om framöver) och röda löv. Fast om hösten kanske man längtar tillbaka? Dessutom är inte stranden omöjlig att besöka; faktum är att den troligtvis kommer att bli besökt inom kort.
Inte heller är det omöjligt att jag går iväg utan vagnen, under de timmar ibland som min son är med sin pappa ensam. För inte särskilt länge sedan träffade jag min vän Annie i stadens centrum. Efter att ha suttit på bussen/a.k.a. bastun möttes vi upp, köpte lite dricka och for in till stockholms city. Vi åt god mättande mat innan vi planerade att bege oss hemåt. Jag passade då på att köpa något som skulle göra hemresan behagligare om man säger så. Jag köpte 2 fläktar. Inte en sån där handfläkt, utan en sån fläkt man ska blåsa på grillen med… för handfläktarna var slut. På teknikmagasinet alltså, 50 kr för fläkt, 30 kr för batterier = 80 kr/st.Värt vart enda krona när man satt på kokheta tåget hem. Jag såg hur folk kollade på fläktarna med suktande blickar!
Sååååå skönt!
Suktar ni också lite efter det ni inte har? Eller är det helt okej med vad som är?
Vad skulle ni tänka om ni var inuti en bastu-buss och någon kom in med en minifläkt mot sig?
Förresten insåg jag nu att jag var lite motsägelsefull. Först skrev jag att det kanske skulle vara behagligare utan barnvagn, sen att det var så varmt att jag kände mig tvungen att köpa en fläkt – trots att jag var utan barnvagnen. Vad jag menade var väl det att utan barnvagnen är man mycket friare, och kan skapa sig situationer där man kan njuta mer av värmen. Men det var inte exakt en sådan situation jag försatte mig i då jag åkte både buss och tåg en barnfri dag.Säkerhetsåtgärder: förebygga och “ifall att”
Min lille bebis är lite mer än 5 månader och kryper omkring för fullt här hemma…! Det har ju gjort att man blivit ännu mer fokuserad på allt som är “farligt” här hemma; och inser att hemmet måste barnsäkras. Det dröjer nog inte länge förrän han försöker ta sig uppåt och kan riva ner allt möjligt, vill slicka på alla kontakter m.m. Självklart har jag koll! Men jag måste vara beredd på jag kanske en dag inte hinner fram inom en sekund. Det vore bra om hela hemmet var så säkert som bara möjligt.
Därför ska jag i veckan fixa alla möjliga sorters skydd. Även andningslarm! Bättre sent än aldrig? Kan ju användas till nästa plutt också. Det som fick mig att sluta tänka “det händer inte mig. Vincent mår ju så bra.” var när jag läste om en 6 månaders bebis som dött i plötslig spädbarnsdöd, som mådde bra. Det kunde lika gärna varit Mitt barn insåg jag. Det kan hända att det är totalt bortkastade pengar… men det kan också hända att det är skillnaden mellan om jag får behålla mitt barn eller inte. Jag tänker inte invänta den dagen då jag bittert inser att jag faktiskt inte gjorde allt jag kunde.
Så funderar jag på att skaffa en första-hjälpen låda också, och det ska finnas något som är bra att ha om barnet fått i sig något giftigt. Utifall att. Nu när jag ändå har pengarna. Googlat på barnsäkerhet har jag gjort HÄR.
Reflektioner?
Offentlig amning?
Det första jag föreställer mig när jag hör “offentlig amning” är en mamma som äntligen tar ork och mod till sig att åka till centrum för att köpa en ny amningsbh. Den hon köpte som gravid passade inte särskilt bra då hon inte räknat med att brösten skulle bli minst en storlek större. Hon är nybliven mamma och tycker det känns lite spännande, men samtidigt nervöst, när hon ska bege sig ut i stora världen; för där finnas andra som kan inspektera hur hon tar hand om sitt barn – är vagnen bra nog? Ligger barnet som sig bör? Men hon har förberett sig noga och väl och har tänkt på allt som kan hända. Blöjor, ombyte, extra filt ifall att, maten finns ju i brösten, pengar, plånbok m.m. Den första bussen mot centrum är full, vagnen får inte plats. Den andra bussen får hon precis plats i, om man möblerar om de andra vagnarna. Mammorna ler mot varandra i samförstånd. En ungdom hjälper henne sedan av bussen i centrum för bussen är så fruktansvärt hög så barnets huvud nuddar nästan backen! Mamman går lugnt in och köpet en amningsbh i en butik med smala gångar (vagnen får knappt plats!) men medan hon betalar börjat barnet ohämmat skrika. Precis utanför affären konstaterar hon med sin erfarenhet att det är mat lill*n vill ha. Barnet blir rött av ilska och hon tar upp det så att det ska lugna sig litet. Därefter spejar hon efter en bra plats att mata barnet på, och ser en parkbänk. Konditorier och matställen, med sittplatser, vet hon inte är lämpliga till amning för folk stör sig. Väntar hon och åker bussen hem kommer barnet störa de andra passagerarna. Således försöker hon så diskret som möjligt amma sittandes på parkbänken, slänger över diverse filtar och försöker se obesvärad och van ut. Men förbipasserande ser ändå besvärade ut. Och hon längtar tills barnet ätit klart.
Det andra jag tänker på är forum på internet där amningen diskuteras och personer, främst killar, öser sin irritation över mammor som ammar. Inte bara det egentligen, utan allt som hör barn till; barnvagnar, dreggel, skrik osv.
De ÄCKLAS av bara tanken egentligen, på att ett barn har ett bröst i munnen och ut kommer något så fruktansvärt som BRÖSTMJÖLK! Jag undrar om de själva ammade som barn. Jag undrar om när de själva får barn, de läser på att de är det bästa för barnet ur flera perspektiv och att många av dem som kör med ersättning faktiskt hade önskat amma, kommer ta sig en tankeställare. Bryr sig ingen om att barnet kan behöva tänkas bli plötsligt hungrigt ute i civilisationen? Att det inte alltid går att planera mattiderna de första levnadsmånaderna. Men framför allt – har dem inte tänkt på att detta är vad naturen “tänkt” sig från första början? Ben är till för att gå med, lungorna för att andas och bröst bl.a för att ammas…
Jag förstår att ingen vill se folks bröst hit och dit, att se mjölken spillas osv. av alla möjliga olika formade bröst. Men när det kommer till diskret amning som inte visar särskilt mycket mer än en tröja visar – då borde man väl kunna vara såpass human att man låter små människor få livets första föda när de så önskar… ?
Personligen har jag försökt amma där nästan ingen störs.Och har någon gjort de har jag försökt att inte bry mig!
Det är och har alltid varit mitt barn som kommit i första hand.
Vad tänker du om offentlig amning nu? Har din åsikt någonsin ändrats?
Hudbristningar under graviditeten
Inte nog med att magen “sväller upp” och blir stor som en gigantisk badboll när man är gravid, den vill också bli smått ärrad för livet ibland. Naturligtvis syftar jag på bristningarna… det som gör att man kanske undviker bikini på stranden sedan.
En del får smärre knappt märkbara, andra skapar kartor över hela länder på sina magar. Tursamma personer får inga märken alls. Och sjunker deras badboll bort helt sen finns väl inget som visar att de ens varit gravida över huvud taget? På magen alltså. Eller är det bara tur det handlar om?
Min erfarenhet är den att i början av graviditeten masserade jag magen mycket. Det kom inga bristningar. Mot slutet masserade jag mindre och fick tyvärr en del streck. Jag har också läst att en del som inte har gjort ett dugg har undkommit bristningar och att en del trots massage och oljor fått… så kanske handlar det bara om tur eller gener trots allt?
En av dem som hade använt olja skrev såhär:
Som gravid läste jag mycket böcker, och fotade en del som jag ville minnas
Nu i efterhand är jag glad att det inte blev värre än det blev, men är fullt beredd på att även om jag masserar oljor och annat under nästa graviditet (om det blir en nästa *håller tummarna*) så kan det bli kartor. De säger ju att de där mörka bristningarna bleknar med tiden.. och det är ju bra… för de ljushyade! Själv är jag ju brun!! Jag vill ha gyllenbruna bristningar om det ska vara några.
Vad är din erfarenhet? Fick du bristningar och vad gjorde du för att motverka?
Måndagslistan
Idag tänkte jag göra en måndagslista som jag såg att “Elin – mamma till 2” hade och som härstammar från Jennyn. Inspirerad och allt:
I dag, måndag är jag glad för att …
- …jag har en mamma-dejt att se fram emot
- …trots att jag bränt för mycket pengar på sistone finns en del kvar!
- …vi har en stor och härlig släkt som bryr sig om oss
- …det är sommar, trots mulet väder *love summer*
- …min familj lever och mår bra!
- …mitt självförtroende bättras på sakta men säkert!
- …B sa i helgen mitt i gnället att jag gör honom lycklig! *värmde hjärtat*
- …Vincent somnar så lätt när man åker vagn/bil.
- …jag är frisk.
- … nu väntar en rolig vecka!
![]()
Puh! Inte lätt att komma på hela 10 saker medan magen kurrar. Nu ska det införskaffas föda och göra magsäcken glad!
Vad är du glad för idag, spontant?
Dikt: Sammanlänkade
Älskade barn,
alltid är du med mig.
Kära stunder delar vi, var dag, var sekund.
En gång en kropp, för alltid ett band.
För evigt en kärlek.
Älskade barn,
alltid är jag med dig.
Kära ovärderliga minnen skapas,
vid varje andetag,
av lust, i med- och motvind,
hand i hand.
Älskade kära barn,
även när du inte är i min famn,
eller du kan höra mig viska ditt namn,
är du mig alltid nära – närmast!
Alltid är du med mig
Copyright – http://mixifamily.com Mariel A.
Idag är vi bortbjudna, och senare mot kvällen är det min man som tar hand om Vincent medan jag umgås med en vän. En del har åsikter som säger att det är fel för att “modern måste vara med barnet” och jag respekterar de åsikterna även om jag långt ifrån delar dem. Jag tror på att barnet kan knyta an till fler än en person, och jag tror att min son kommer ha det fint ikväll.
Det är inte första gången jag är utan honom… men visst känns det tomt när jag inte är med honom. För jag vill egentligen inte missa en sekund med honom – men eftersom jag tror att han har det Minst lika bra hos sin pappa så tar jag mig tid till att rå om mig själv lite; och njuta av att bara vara med en vän. Förresten, jag följer ju faktiskt det första budordet Spiderchick listat!
Posted in Vänner
2 Comments







