Monthly Archives: July 2010

Jag tror att det är lätt att sluta ta hand om sig själv när man får barn. Man sätter sitt barn i första hand, i alla lägen och när man väl får tid till att rå om sig själv tar man hellre en stunds vila, eller gör “vettigare saker”. När barnet sover kanske man tar och ringer det där viktiga samtalet, sitter vid datorn eller annat som oftast är lite svårare när barnet är vaket.

Men sanningen är att “sig själv” är också viktigt att ta hand om. I början är det kanske speciellt svårt att komma ihåg att äta, gå på toa och andra självklara saker – och skulle jag få chansen att göra om den tiden så skulle jag nog definitivt planera sånt bättre.

När det gäller att se fin ut och så ser jag ingen anledning till att man inte skulle hinna sminka sig, fixa håret, och se fin ut. Men det är lite annorlunda. Man hinner kanske inte göra sig i ordning en evighet, men absolut ta en snabb dusch och sminka det viktigaste, på samma sätt som man hinner med att borsta tänderna, välja ut hyffsade kläder. Det blir ofta amningströja och töjbara byxor i början, för gravidmagen har inte hunnit försvinna. Men efter ett litet tag (för mig) kom jag i mina vanliga jeans, och kjol funkar också i sommartider.

Jag har hår som måste sättas upp praktiskt taget jämt nu i och med att jag har fått barn. I början var det mest för att håret hamnar i vägen vid varje blöjbyte och man lutar sig framåt. Barnet trasslar gärna in sig i långt hår också när man bär det, och nu när han är äldre (4 ½ mån) drar han i håret så fort tillfälle ges – även det uppsatta. Inte så snyggt att ha det så uppsatt som möjligt – men ett alternativ när man nu “måste” det är att sätta upp det så Snyggt Som Möjligt. Flätor kanske?

Andra tips som man faktiskt hinner med: ha sex, ha på sexiga underkläder, fixa naglarna korta och fina, använd lotion/parfym eller annat som gör att du doftar gott emellanåt (inte jämt för det vore ju bra om barnet kände Din doft)

/MILF

Egentligen tycker jag det finns ett rätt självklart svar (ja) men jag vill ändå utveckla svaret.

När det gäller skötning och så är det ju klart att mammans händer kan byta en blöja lika bra som pappan, eller en vän, eller en främling :O Det är ju så! Bara man har tillräckligt med hjärnceller för att veta hur blöjan ska sitta, så är man väldigt bra på det efter några gånger. Detsamma gäller med påklädning, tvättande, mata i flaska/sked och annat liknande.

Angående amning så är det väl kanske så att bröstmjölken från mamman är det bästa. Den är anpassad. Men skulle det krisa, och mamman dog (hemska tanke) skulle det gå med bröstmjölk från annan kvinna, eller bröstmjölksersättning.

Således både överlever barnet och kan tas hand om av en annan person än mamman. Men bara för det; lämnar man iväg sitt barn hur som helst till alla? Nej. Det tycker inte jag.

Personligen så har jag en del gränser, som jag säkert inte är ensam om. Jag tänker inte låta alla mina vänner vara barnvakt (ifall man vill ut och göra vuxensaker) bara för att dom Kan. Min son ska inte slussas runt till alla släktingar och bekanta, så att han till slut inte vet var hans egentliga hem är.

Men jag låter han mer än gärna Träffa andra människor, och få vårdas av även dem. Det gör att han vet att fler än mamma& pappa kan ta hand om honom. Han kommer lära sig att det finns många människor att förlita sig på i hans närhet. Men det är i slutänden mamma och pappa som han hör hemma hos. Eller bara pappa, om familjekonstellationen ser ut så. Eller kusin och morbror, ja “familjen” kan ju se ut lite hur som helst…

Några få kommer han kunna övernatta hos, men inte alla. Däremot, alla som vi är vänner med, får han också vara det med.

Det bästa är… att jag och min man faktiskt HAR andra som kan ta hand om vår son, ifall det värsta skulle hända och vi inte skulle kunna göra det mer. Det finns många kärleksfulla i våra familjer, och några av de bästa vännerna.

Uttrycket ovan (rubriken) har ni säkert hör någon gång när ni fått ett välmenande råd. Speciellt nyblivna föräldrar hör det eftersom man lätt kan bli överansträng om man förutom bebis har som krav att ta hand om allt precis som förr. Jag tänker inte anta att det alltid är mamman som stannar hemma utan vänder mig verkligen till alla nyblivna päron: Det uttrycket stämmer verkligen så väl!

Var inte orolig när gäster kommer på besök!

Ingen kommer klandra er för att disken står framme, alla vet hur det är när man har små. Dygnet skulle behöva fler timmar och de timmarna skulle man ändå inte orka stå och diska. Det är krävande med en liten som inte kan göra något själv, bara tillkalla hjälp.
Ingen kommer att bry sig om dammtussarna i hörnet eller att tvättkorgen är översvämmad, de är alltför upptagna av att kolla på den nyblivna familjemedlemmen.
Känn inte heller någon press att bjuda på en storslagen buffé när gästerna anländer, de förväntar sig inget speciellt, bara att få något så de överlever   Tvärtom, de flesta gästerna vet hur det är och reder sig själva rätt bra. En förälder har bara två händer. Känn aldrig dåligt samvete, din gäst kommer inte begära mycket och aldrig något tillbaka för sina tjänster.

Kärlek är villkorslös. Den förväntar sig inget tillbaka, utan kan bara hoppas. Kravfylld kärlek har grund i egoism.

Och du! Även om du inte har barn, och det kommer över gäster: Minns att det bara är präktiga egocentriska personer som tror att allt kretsar runt dem som förväntar sig en viss standard när de kommer till någons Hem. Det är bara hotell som försöker bjuda på det “bästa av det bästa” men mot betalning då.
Du behöver aldrig ursäkta dig för hur det ser ut hemma hos dig – för det är just vad det är – Din egendom. Däremot skadar det inte att göra ett gott intryck – men ingen förväntar sig att du ska trolla fram en pool som inte finns eller en soffa som ingen har råd med.

Skulle du vara fräck nog att klaga på disken hos någon annan? Skulle du göra det även om det var någon du inte träffat på evigheter och trots att du träffar familjens barn för första gången? Hehe, nej jag tänkte väl det! Ingen är väl så dum!