Monthly Archives: July 2010

Häromdagen så såg jag en till synes lugn och avslappnad mamma som vandrade i stan med barnvagn. Hon samtalade med sin väninna bredvid medan barnet i vagnen grät hysteriskt. Jag blev häpen över att hon inte tog upp barnet ens och funderade på detta även efteråt, hur det kunde komma sig.

Sedan har jag känt, efter att ha hört många kommentarer och läst mycket på nätet, att var och varannan unge har kolik och jag har fått känslan av att det är fler som får den stämpeln fastän de inte har det. Jag undrade om det var fler som kände så, och en del förstod frågan och svarade utefter det medan andra enbart försvarade att deras barn minsann Hade kolik. Mycket möjligt att de hade det, men jag undrade mer om det var fler som kände som jag ju. Det är ju i princip bara en ja eller nej fråga som inte kräver så mycket förklaring…

Min tråd kan man läsa HÄR.

I det nya föräldralivet är det enkelt att förlora tilltron till Ordning & Reda, och ta allt som det kommer. Då är det lätt hänt att saker blir ojämt fördelade, och att den ena får dra det största lasset i hushållet.

Sanningen är den att när man tar hand om ett barn bedriver man ett heltidsarbete, även om det inte ger utdelning i form av lön. Det är minst lika enformigt som att gå till skolan varje dag, också med utdelning i form av kunskap. Det är något man gärna vill ta en stunds paus ifrån och något som tär på en både fysiskt och psykiskt. Det är inte att underskatta att ta hand om ett barn.

Så när min man är på jobbet och jag är hemma med barn, så ser vi det som att båda arbetar. Båda gör det nödvändiga, som måste göras för att vi ska funka som familj. Av den anledningen ser vi det inte som att den ene behöver mer paus än den andre när “arbetspasset” är över. Båda behöver variation i det man gör var dag.

Att ta hand om barn är ett 24 timmars jobb, och därför kan inte båda (undantag: vid barnvakt närvarande) ta en paus samtidigt. Därför arbetar vi nu i skift. Var annan dag tar han honom efter arbetet, var annan dag tar jag. Den som inte tar hand om honom tar hand om matlagning och annat hushållsarbete den dagen.

Det finns ingen anledning till att kvinnan ska sköta både barn och hushåll dygnet runt, när mannen bara arbetar 8-10 timmar per dag. Mannen skulle i så fall få en Mer än välförtjänt avslappningskur när han väl kommer hem. Och det går inte att ursäkta med “han är ju den som tjänar in pengarna” för det kvinnan gör är ju minst lika viktigt “ser till att familjens avkomma ÖVERLEVER”. Båda är självklara arbetsuppgifter.

Jämställt samhälle: ja tack
Att alla i familjen drar sitt strå till stacken: ja tack
Att prova på olika scheman för enkelhetens skull: ja tack
Att vara en fossil: nej tack

När man är på väg att bli förälder, och när man väl blivit det så får man en uppsjö av Råd & Tips om allt från att lindra gravidsymptom till hur barnet ska lära sig att äta.

Jag förstår att folk vill ge råd, och jag gör själv samma sak. Det för att man minns när man själv var i samma läge: då undrade man och då ville man gärna få råd. Jag ger tex. gärna råd om hur man ska göra för att få en lyckad dejt, eller för att få en anställning – för det är sådant jag e bra på. Nu efter att ha upplevt de första 4 mån av bebisperioden vill jag också gärna spruta ut råd om hur man kan hantera det. Så jag förstår, råd är något bra, och det är meningen att det ska underlätta för andra.

Så därför, mitt råd till dig som känner att råden blir för många (haha) är att ta allt med en nypa salt. Man måste inte göra som rådgivaren berättar, utan se det bara som en trygghet att folk runtom faktiskt försöker underlätta, även om råden är felaktiga och tokiga. Det är ju faktiskt så vi själva ser till att vi tar dom bästa besluten; genom att lyssna från flera källor och sedan välja det bästa alternativet.

Råd är så bra, för man måste inte lyssna på dem om man vill. Man kan bara betänka om det faktiskt var ett bra sådant