-
Hej och Välkommen! Jag heter Mariel, och kommer ursprungligen från Chile men är uppväxt i Sverige. För tillfället bor jag i Norge med min man och två barn. Det som intresserar mig är vänskap, familjen, barn, självkänsla, breddning av könsroller, jämställdhet, kropp och själ. Mina åsikter är på inget vis "sanning" och jag är långt ifrån någon expert. Men jag tror helt på det jag skriver och jag hoppas att kanske någon finner det givande att läsa. All text kanske inte passar alla, men en del text kanske passar några. Vill också varna för att jag bloggar i perioder, ibland mycket och ibland lite. Kommentera gärna inlägg som du finner intressanta på ett eller annat sätt. Jag svarar på i princip alla kommentarer! Vill du läsa mer om mig och mitt bloggande så klicka på "About" i översta menyn. Mvh M
Categories
-
Recent Posts
Recent Comments
Monthly Archives: June 2010
Första dagen avklarad
Nu har det gått ungefär ett dygn sedan jag kom hit på besök. Det har gått bra! Igår somnade Vincent utan några större problem och han sov i princip hela natten, vaknade enbart för natkäk vid 03. Han gick upp för dagen 07 ungefär och har väl haft en helt oK dag. Jag själv har städat väldigt mycket. Kanske visar “före” och “efter”-bilder vid ett annat tillfälle.
Just nu väntar jag bara på att min vän ska komma hem så jag får mina sociala behov fyllda. Känner mig lite uttråkad… inte van att göra så lite under så pass lång tid. Vincent har nämligen sovit närmare 3 timmar på rad nu. Funderar på att väcka honom lite smått med mat.
Imorgon skulle Annie komma hit. Får se vad vi hittar på!
Etapp 3: promenaden
Jag hade mellanlandat vid en strand innan jag skulle promenera sista biten. Det var mysigt. Självklart tog jag av skorna och strumporna och lät vinden göra sitt. Vincent njöt i stora drag av att kolla på omgivningen och busa med mig. Han fick mer mat och verkade otroligt belåten med livet.
När det var dags för mig att röra på mig drog jag på de äckliga strumporna. Måste komma ihåg till nästa gång att ha sandaler! Jag valde en skuggig väg, som tyvärr låg i brutal uppförsbacke. Eftersom det var så väldigt mycket i skuggan var det också en del mygg där, varav en försökte göra hål i min son. Det försöket fick den betala sitt liv med.
Det var praktiskt taget uppförsbacke hela vägen till min vän. Slutspurten var i solen för mig. Vincent var väldigt gnällig sista 5 minutrarna men det fick va så, ifall vi skulle komma fram någon gång alls.
Så! Det var min lilla berättelse om resan med min son. Hoppas Nån kunde dra någon form av lärdom av den.
Etapp 2: bussen
På tunnelbaneperrongen stod jag först och blickade ut över utsikten över hamnen strax innan jag lokaliserade hissen som går ner till bussarna. Jag var rosig i ansiktet på grund av värmen.
När jag kommit ner gav jag Vincent att äta då det var 10 min kvar tills bussen skulle komma. Det blev lite tajt men fullt möjligt. Han ville äta mer men nöjde sig då han inte var fullt så hungrig.
Jag hoppades att bussen skulle få plats med mig, när jag stressade mot bussen som strax skulle gå. Solen stekte. Jag frågade om jag fick plats och dom sa att det var Ok. En man flyttade på sig lite och en kvinna med flera barn och en barnvagn ordnade plats. Min vagn var tvungen att lyftas över. Jag tackade så vänligt tror jag. Herregud, jag hoppas verkligen det. Kvinnan log mot mig i samförstånd när vi åkte i värmen. Det är inte alltid lätt alla gånger med vagn, värme och en liten man ska hålla nöjd. Vincent bökade lite smått i vagnen men inget märkvärdigt. Kvinnan gick av efter en station och jag satte mig ned, tills vi sedan var framme.
Lite improviserat gick jag av en station innan planerat, för att kunna svalka ned oss i skuggan vid en strand. Min vän skulle ändå tydligen bli försenad och det passade utmärkt. Jag fick hjälp av en dam att ta av vagnen från bussen. Vet att jag tackade.
Bussen är helt okey färdmedel så länge det finns GOTT om utrymme. Annars suger det.
Etapp 1: tunnelbanan
För att tajma min väns hemkomst skulle jag åka vid 15-tiden. Turligt nog sov Vincent väldigt länge (2½ h) precis innan så jag visste med säkerhet att han skulle vara vaken hela resan. Att sova hela resan hade inte heller varit illa men det är själva övergångarna som kan vara lite krångliga.
När han vaknade fick han en stor portion mat, och med det menar jag amning. Det blev inget annat än bröstmjölk under hela dagen, bara för att klargöra det redan nu. Under detta första mål somnade han om, och då la jag honom i sin säng för att bära ut vagn (med packning undertill) och ner till rätt våning. Krånligt nog bor vi på 2½ våning och hissen är alltså en halv våning ner.
Tog ned vagnen. Hämnade Vincent som vaknade och tog hissen ner, och gick till stationen. Det var VARMT ute. Inte rätt dag att ha enbart svarta kläder på sig. Vincnt hade en långärmad bodie, men jag bytte inte till kortärmat då ombytet var djupt nedpackat. Dock inga byxor.
Vid stationen skickade jag iväg en sms-biljett som jag visade upp. Den där spärren för vagnar öppnade tydligen inte sig själv. Lokaliserade en hiss och ner till tåget. Hissen luktade faktiskt inte kiss! whoho. Stod och väntade några minuter på tåget:
Tåget kom och jag blev väldigt nervös. Hur ska detta gå? Hur ska jag ställa vagnen och samtidigt vara beredd på att han vill upp?
Steg på och ställde vagnen brevid min plats. Det var en sådan plats där det bara var EN stol. Vanligtvis står dem ju 2 mittemot 2. Men det var 2 mittemot 1. Jag frågade mannen mitt emot och dom bredvid om det var OK. De var trevliga och sa att det gick bra, alla kunde gå in o ut som de ville.
Tågresan på en halvtimme var Mycket varm. Jag svettades. Vincent verkade ok. Jag tog upp han halvvägs och då fick han sitta i mitt knä. Han var mycket lugn och underhölls av att se all rörelse.
Mitt i stan var jag tvungen att göra ett tågbyte. Också lite läskigt, för perrongen var smockfull av människor. Jag tog mig fram så smidigt jag bara kunde och tog en filt över vagnen där v låg så att han skulle bli lugn. Han såg nämligen lite rädd ut för att det var så mycket folk. Försökte kolla om jag skulle ta hissen ner en eller fler våningar men upptäckte att det var på samma perrong. Tåget kom inom 4 min och Vincent låg i vagnen resterande 15 min.
När vi kom till slutet på etapp ett bytte jag blöja på honom först lite skymundan, sedan i mitten när en man kom och rökte bredvid. Jag e glad att han kunde vänta nöjd med blöjbytet nu som 4 månader. Det kunde han Inte vid 1-2 mån.
Det gick alltså förvånansvärt bra att åka tunnelbana i början av rusningstrafiken mitt i stockholm en vardag under sommaren med en 4 mån bebis. Memo till nästa gång: andra kläder, glöm inte dricka!
Planering
Jag vill bara börja med att säga att planering är a och o. Improviseringar i all ära men i vissa situationer har man inte råd med att glömma något. Åtminstone orkar man inte. I alla fall inte jag.
Sen att man inte alltid följer det man planerat punkt och pricka är en annan sak. Det är helt enkelt bara skönt att ha något att falla tillbaka på om inte annat.
Jag planerade således min resa igår. Det var min första långa resa med Vincent (1 timme) och inte heller har han tidigare åkt tunnelbana. Dessutom skulle vi sova över hos min vän – vilket i sig också kräver lite tillbehör.
Vad planerar du?
Överlevde
Jag åkte idag kommunalt till en vän, restid över en timme, som jag nu sover över hos. Detta för att jag ska ha sällskap om eftermiddagen trots att min man jobbar över sent.
Själva resan gick över förväntan. Tog en del bilder på hållplatserna, och tänkte berätta mer om det imorgon för er andra som också är lite “rädda” för sådana äventyr med första barnet.
Efter resan har jag mest bara städat här hos min gode vän. Han for iväg och handlade och lagade mat under tiden. Proppmätt ligger jag nu i hans säng och skriver detta på hans bärbara. Han, Jimmy, sover på soffan. Vincent, 4 månader ligger i barnvagns-liggsatsen bredvid mig. För att inte störa så mycket avslutar jag nu detta inlägg.
Sov gott !
Idag; på nya äventyr!
Tanken var att idag gå till öppna förskolan och träffa en massa mammor och trycka färg på kläder eller nått. Men det blir ändrade planer! För att fördriva lite ordentlig tid nu när min man jobbar över flera dagar i veckan har jag bestämt mig för att hälsa på en kompis i en annan del av stockholm. Det blir med barnvagn, tunnelbana 45 min med ett byte och buss 15 min samt en kort promenad. Hur ska detta gå?
Jag tror det kommer gå bra! Förberedde igår genom att skriva ner packning och hur det hela ska gå till. Planering är a och o. Det blir en övernattning där borta så det är en hel del som ska med. Berättar i ett annat inlägg framöver om hur det gick!
Önska mig lycka till nu! Det är första gången jag åker tunnelbana med lillen.
Har börjat packa samt vänjer honom att sova i vagnen idag.
Har du något bra restips?
Magens utveckling del 1
Såhär förändrades magen från slutet av graviditeten till 4 månader efteråt:
21 feb 2010. Gravidmagen dagen innan förlossning i v.41.
Dagen efter, 23 feb 2010, var min mage fortfarande rätt stor.
Som att vara gravid i femte månaden…
9 maj 2010. Som magen är på denna bild är den fortfarande i dagsläget: juni.
En liten bump där fram men jag skäms inte på något sätt.
Är du nöjd med din mage?
En dikt till barnet i magen
När jag var gravid skrev jag en dikt till min lille i magen. Jag ger den nu till er, ifall det finns någon som inte har så lätt för att formulera sig så bra i skrift men samtidigt vill ge någon kärleksfull text. Något att lägga i babyboken kanske?
“Till mitt älskade kärleksbarn”
Jag har alltid drömt om dig.
Om hur underbar du är från topp till tå.
Hur jag inte kommer kunna behärska mig,
från att smeka din kind eller borsta ditt hår,
även om du trotsigt säger ”kan själv!”
Bara tanken på dig är overkligt ljuv,
och längtan efter att få hålla om dig är,
obeskrivligt stor.
Det finns mycket jag inte vet om dig ännu;
om vilka bus du kommer att ställa till med,
eller vilka ord du kommer formulera
Men det jag vet är att ditt leende kommer smälta mitt hjärta,
dina tårar kommer jag torka och din själ ska jag vårda.
Från samma stund jag insåg att du blivit till,
kände jag att du är det som betyder mest och mer därtill.
Oron för vad ont som kan drabba dig finns konstant
och bara då jag vet att du har det bra är jag riktigt lugn.
Tro mig då jag säger att mitt liv går ut på att förgylla ditt.
Även då jag tar hand om mig själv är det
för att det är då jag som bäst kan ta hand om dig!
För din skull ska jag bli den bästa mamman som finns.
Var dag kommer jag älska dig obeskivligt mycket!
Oavsett vad du sagt, gjort och tänkt,
är jag där för dig.
I vått och torrt,
är jag din mor
och du min son.
/Mariel – copyright – All rights reserved
Att ha koll på läget
Idag blev inte exakt som “planerat” (man kan aldrig ha 100 % planer med bebis…) men ändå helt okey. Mäklarbesöket som var idag var tydligen 5 timmar tidigare än vad jag trodde. Jag hade tänkt städa mer och framförallt hade jag INTE tänkt stå i någon slags genomskinlig klänning när hon kom. Ja, som tur var det en tjej. Jag var oduschad, stod och lagade mat och passade Vincent som började bli lite gnällig.
Andra saken jag hade planerat var öppna förskolan. Hade tänkt träffa ett gäng andra mammor, som jag vet med mig har barn i samma ålder som mig. Men så kollade jag noggrannare på deras mail-utskick och insåg att de skulle komma först imorgon! Och bara därför orkar jag inte gå dit idag då det är barn i “alla åldrar” där.
Sist men inte minst så råkade jag få lite mjölkfläckar på en annan klänning nu, trots att jag faktiskt hade amningsinlägg. Allt gled väl undan, alternativt gled ut, eller nått när jag ammade nyss
Så: Koll på läget får jag ha en annan dag!



